Ottilia Adelborgsmuseet är ett av landets minsta. Så vi fyllde det väl vid vår utfärd till Gagnef onsdagen den 3 augusti.

Vår färdledare Ulla Immler, från resekommittén, introducerade oss kunnigt till Ottilia Adelborg, officersdottern från Karlskrona som efter konststudier på Tekniska skolans fruntimmersavdelning (Tekniska skolan är nuvarande Konstfack) landade i Gagnef 1903 och här blev hon kvar till sin död 1936.

– Ottilia Adelborg var som en diamant, hon hade många egenskaper, sade vår guide Ingrid Neil.

Ottilia skrev böcker som hon illustrerade vackert, men hon var också etnolog och gick runt i gårdarna och frågade om liv och vanor. Och så startade hon en knyppelskola och grundade en hembygdsgård, kallad Gagnefs Minnesstuga.

Museet fokuserar på knypplade spetsar och folkdräkter, men har regelbundet separatutställningar. I sommar pågår en minnesutställning över en av hennes böcker, och den bok som blev hennes genombrott, Prinsarnas blomsteralfabet. Det är i år 130 år sedan den skrevs, och prinsarna är Gustav V:s söner, Gustav Adolf, Vilhelm och Erik.

Med anledning av jubileet inbjöd museet 2020 allmänheten att göra egna versioner av blomsteralfabetet, så på väggarna hänger nu omkring 80 inskickade verk, originalbilderna blandas med vävda och broderade bokstäver, liksom barnteckningar av bokstäver.

Utställningen pågår till och med den 14 augusti, så skynda er och se den!

1909 skapade Ottilia Adelborg Gagnefs minnesstuga tillsammans med sina systrar Gertrud och Maria, som också flyttat till Gagnef, och några vänner. De köpte en parstuga och några härbren, som sattes upp högt över Gagnefs kyrkby och med vacker utsikt över Österdalälven och flottbron. Och det var målet för andra delen av vår utflykt.

– Minnesstugan var Ottilias skötebarn, berättade Ingrid Neil, den skulle lära kommande generationer hur man levde i Gagnef förr.

Det började med några stugor, nu finns här nu finns här 19 hus med olika användningsområde. Så var det på gårdarna förr på grund av brandfaran.

Det äldsta huset är från 1530-talet medan en klädstuga från Moje är från 1787.

Efter en tur över den återuppbyggda flottbron avslutades en intressant och trevlig utfärd.

Text och foto: Inger Söderlund

Ulla Immler, från resekommittén, introducerade oss till Ottilia Adelborg och Ingrid Neil, till vänster var vår guide i museet.

En av bokstäverna P, illustrerades med en prästkrage.

En av de inskickade bokstäverna, ett broderat K som i krasse, på vävd bakgrund.

Museet fokuserar bland annat på dräkter, som här en vägg med hättor.

Knyppling är det andra fokusområdet, här en knyppeldyna och en vackert broderad spets till en hätta.

Också siffror har fått sina illustrationer.

Ulla Immler berättar om minnesstugan. I bakgrunden Österdalälven och flottbron.

Det började med en parstuga och några härbrän, nu finns här 19 stugor.

I klädesstugan finns olika lådor med vackert innehåll, här en stickad och broderat mudd, eller halvvante.

I en annan låda i klädesstugan ligger den här vackra hättan med knypplad spets.

Forna tiders redskap.

Man såg till att ha skönhet i vardagen, här ytterdörren till parstugan.