Den här illustrationen är lite "fusk". Det var inte 1979 utan redan 1966 som Falugatan breddades. Men kanske många av våra medlemmar kommer ihåg det? En del av huset med Graumans hörna stod kvar som "bod" för byggjobbarna. Bilden togs av Martin Jönsson och ingår i Dalarnas museums bildsamling.

En människas liv börjar med föräldrarna. Så även för en förening. Vår förenings föräldrar är väl förbundet. Det bildades 1939 som Sveriges Folk­pensionärers Riksförbund, SPRF. Efter några år bröt sig en grupp ur förbundet och bildade PRO. Båda för­bunden är politiskt och religiöst obundna men många anser nog att PRO står nära social­demokra­tin och att SPF Senio­rerna därför skulle vara mer "borgerligt". Med den bakgrunden kan man tro att "utbrytarna" var mer vänsterinriktade. Men då tror man helt fel. Bakgrunden var i stället att dåvarande SPRF dominerades av kommunister och syndikalis­ter! Så är det nog inte längre.

Förbundets ekonomi var på 1960-talet bedröv­lig, och att det fortfarande existerar beror mycket på Studieförbundet Vuxen­skolan som gav ett lån på gynn­samma villkor. Sedan dess har organisationerna haft ett nära samarbete.

Vår egen förening bildades alltså 1979. Efter ett år hade 25 medlemmar ökat till över ett hundra. Sedan har medlemsantalet varje år ökat. Inga stora engångs­ökningar utan en viss ökning varje år så att vi nu är över 2400. Ett enda år sjönk medlemsantalet, 1995 minskade det med två personer.

Förändringen i medlemsantal är en nettosiffra och har för alla år bestått av nya medlemmar minus de som har "försvunnit". I en pensionärsförening är det tyvärr så att en del medlemmar avlider. Men det är inte heller ovanligt att en ny medlem går ur efter ett eller två år. Så för att öka medlemsantalet fordras hela tiden ett ordentligt tillskott av nya medlemmar. Det har vi fått. Vilket innebär att vår förening nu är en av de allra största SPF Seniorerna-föreningarna i landet.

Hur kan det komma sig, har många undrat. Falun är ju ingen storstad. En förklaring är att i andra städer av Faluns storlek finns det flera SPF Seniorerna-föreningar. Då blir det rimligen färre medlemmar i varje förening. Men summerar man ihop medlemmarna i de olika föreningarna i andra liknande städer blir de ändå inte lika många som våra.

Föreningens verksamhet under de gångna 40 åren har varit ganska lik­artad – även om naturligtvis omfattningen av aktiviteterna är större nu när vi är 2400 än när vi var några hundra. Man brukar säga att förbundet och föreningarna "står på två ben". Det ena benet är att påverka samhället och politiken så att vill­koren för pensionärer förbättras. Det andra att arrangera stimulerande aktivite­ter som får oss att må bra. Under åren har olika aktiviteter tillkommit och för­svunnit.

En aktivitet som försvunnit var tradition under många år på 1980-talet, nämligen att starta höstens verksamhet med en surströmmingsskiva på Vass Brittas.

Kanske något för programkommittén att ta tag i igen?

Bo Bävertoft

PS: Men vad hände 1979 förutom att vår förening bildades? Jo, Pol Pot-regimen i Kambodja störtades, Björn Borg utsågs till världmästare i tennis och Ulf Adelsohn dansade i bastkjol.