Sex grader kallt och tre cm nysnö, men det var några som åkt före oss i spåren vid Stångtjärn - fina förhållanden. Vi var tolv personer, som gjorde en gemensam start, à la Vasaloppet.

I år har jag inte åkt nerför stora backen till Hästskomyren, där 13 vänder, så det var ett litet mål för dagen. Men när jag föreslog det för Ola, som jag hade lyckan att ha sällskap med, var han inte alls sugen. Vi åkte till Järnhatt och vände, men vi mötte inga till att börja med, förrän 80+arna kom.

Här är Lars Tysk och Erik Nirs:

Vi frågade om dom sett några damer? Jo vi har sett flera fina damer, men var dom är nu det vet vi inte. Så Ola och jag svängde höger och åkte mot Stora Backen och se där var dom. Tre tuffa tjejer, som åkt ända till Hästskomyren och vänt: Kristina Holmberg, Kerstin Hedlund och Eva Halvarson. Jag skulle tagit sällskap med dem i stället!

Här fastnade Kerstin på bild med Ola:

Vi höll ett tungt tempo Ola och jag. Ett par km tvingade han mig att ligga före och jag kan inte hålla igen i det läget, så han var tacksam, när han fick ta täten igen. Men jag tittade på pulskurvan när jag kom hem och han sänkte inte tempot nämnvärt, förrän vi stannade och pratade med Lars och Erik. Men det är underbart att kunna ta i ordentligt ibland och känna hur kroppen blir sprängfull med endorfiner efteråt och en viss härlig träningsvärk ett par dar efteråt. Jag hoppas ni är fler med dessa känslor. ​

​Vi fick plats att fika i vallaboden, men det var knappt. Det var tur att några hade åkt.

Nästa vecka åker vi till Gyllbergen om vädret är OK. Då blir det mera gemensam turåkning med fikat i ryggsäcken efter "Pensionären" - fyra km upp till fäboden vid Dragsjön. Alla kan vara med - vi anpassar tempot.

Mats