Tidig morgon, 05.45, på plats vid Volvo. Disigt, men ännu inget regn. Trots den tidiga timmen verkar alla vara på ett strålande humör. 07.30 ankommer vi Smedjebackens hamn och äntrar båten ÅF Runn. Under resans gång berättar "hoppilandkalle" Mauno lite om båtens historia. Byggd i Karlstad 1907. Den har bl a gått som dansbåt över Tisken till Folkets park och ut till Hellmansö i Falun. Den har legat på sjöbotten utanför Stockholm, innan den slutligen hamnade i Smedjebacken. Med frivilliga krafter har båten rustats upp till vad den är i dag.

Vi tuffade på i 5-6 knop längs Barkens stränder. Regn, blåst och åska. Men vi hade det varmt och skönt inne i salongen, där vi serverades kaffe med dopp. Efter 3 timmar var vi inne i Strömsholms kanal och började vårt slussande. Sex slussar hann vi med. Efter sista slussen, i Westanfors, intog vi vår goda lunch; pannbiff, svampsås, potatis och grönsaker. Tiden räckte också till för ett besök i handelsboden och loppis. Mätta och belåtna steg vi ombord igen för fortsatt färd mot Oljeön utanför Ängelsberg.

Nu började det verkliga äventyret. En öppen färja tog oss hela 285 meter över "öppet hav" ut till den lilla ön. Enligt vår mycket inspirerande guide, var detta det äldsta helt bevarade oljeraffinaderi från den tiden, runt 1875, i hela världen. Hon berättade mycket medryckande om detta geni, Pehr August Ålund, som hade grundat och drivit verksamheten. Det framställdes inte bara lysfotogen, utan paraffin, läderskydd, krämer m m. Inte ett uns råolja gick till spillo. Allt togs tillvara.

Efter denna spännande stund på Oljeön, drar vi oss ner mot färjan igen. Då bestämmer sig himlen för att öppna alla portar precis över oss. Här var ordet dyngsur definitivt ingen överdrift. Blöta men vid gott mod kryper vi ner i salongen på båten igen och får en kopp varmt kaffe med dopp.

Därefter tar vi plats på ENJ:s rälsbuss från 50-talet, som tar oss till Norberg. Under färden hann vi få en liten glimt från den stora skogsbranden, inte långt från banvallen. Sista etappen får vi åka med en gammal Volvo-buss, också den en 50-talare, tillbaks till Smedjebacken. Och tro det eller ej, men nu skiner solen. Denna buss var definitivt en nostalgiupplevelse. Hög ljudnivå, motorbuller, skakningar. Så alla var mycket glada när vi fick byta till vår moderna buss för sista milen hem.

Stig och Sylvia