Gunnar Trued och Per Grundström

Det är ingen som helst tvekan om att SPF-arna är intresserade av sin stads utveckling, närmare 150 personer hade kommit till Nybrokyrkan den 27 november för det extra månadsmötet där Per Grundström berättade om den stora omdaning av Södra Centrum som just nu pågår. Ett projekt med tre aktörer, Falu kommun, Trafikverket och Region Dalarna.

Per började med att beskriva sin roll som projektsamordnare, den innebär att han ska se till att de tre aktörerna verkligen genomför det som man har kommit överens om framför allt när det gäller standard och estetik.

Redogörelsen var ett bra exempel på att infrastrukturåtgärder är inget som man genomför "på en kafferast", det tar lång tid och åren hinner gå från den första tanken tills att projektet är genomfört.

I detta fall kan startpunkten sägas vara 1990 när kommunen och dåvarande SJ Fastigheter inledde en diskussion om den framtida användningen av stationsområdet, något som ledde fram till ett samarbetsavtal. Men sedan hände inte mycket på tio år. Jernhusen AB, som är en bolagisering av Banverket Fastigheter har därefter förklarat att "vi tror att andra aktörer är bättre på att förvalta och utveckla järnvägsstationen än vi" vilket innebär att Falu kommun sedan några år äger stationsbyggnaden men hyr ut själva väntsalen till ett dotterbolag till Jernhusen AB.

Fast bakgrunden till dagens projekt återfinns redan 1930 då kommunen påbörjade den trafikplanering som så småningom på 1960-talet resulterade i fastställande av en generalplan, enligt vilken en fyrfältig Korsnäsväg byggdes 1968-71.

Ser man ännu längre tillbaks kommer man till 1859 då järnvägen Gävle-Falun byggdes, 1878 fortsatte den till Borlänge (och så småningom till Göteborg) vilket innebar att järnvägsbanken skapade en barriär mellan staden och sjön Tisken. När sedan fyrfältsvägen byggdes förstärktes denna barriär ytterligare.

När nuvarande projekt drogs i gång efter millennieskiftet var ambitionen att försöka överbrygga eller minska ner dessa barriärer genom att omforma Korsnäsvägen från en landsväg till en stadsgata och även att "flytta" järnvägsstationen närmare stadens centrum. När man steg av tåget skulle man känna att man var i en stad och inte mötas av asfaltytor där man inte vet vart man ska ta vägen för att hitta staden.

Ett annat mål var att frigöra Östra Hamngatan som med 900 passerande bussar per dygn ansågs utgöra ett dåligt utnyttjande av en gata med vattenkontakt i ett sydvästligt (och därmed soligt) läge. Genom att få bort busshållplatserna skulle Östra Hamngatan kunna användas på ett annat sätt. Hur är en fråga som behandlas i ett annat projekt om Årummet (bjud hit Peter Garvö att prata om det på ett annat månadsmöte, tipsade Per).

Några arkitektfirmor fick i uppdrag att komma med idéer (sk "parallella uppdrag") vilket resulterade i ett förslag där järnvägsstationen hade flyttats avsevärt närmare centrum, med perronger i kurvan omedelbart öster om ån. Och man var överens, Falu kommun, Banverket/Trafikverket och Region Dalarna.

Sedan gällde det pengar. Tre parter som ska finansiera och som har helt olika beslutsgångar. Kommunens del kunde kommunen ju styra över själv. I Banverkets förslag till Nationell transportplan 2010-2021 fanns deras del av kostnaden, 70 Mkr, upptagen så att bygget skulle kunna vara klart till VM 2015. Men när regeringen fastställde planen hade de flyttat pengarna till 2015. Lösningen blev att kommunen förskotterar Trafikverkets pengar, dvs lånar ut pengarna räntefritt. För i ansökan om Skid-VM hade kommunen lovat att Resecentrum skulle vara klart till VM.

Då kom EU med i bilden. Ett nytt EU-direktiv innebar att man inte får ha perronger i snävare kurva än med en radie på 500 meter med tanke på risken för att passagerare skulle kunna ramla ner i "glipan" mellan plattform och järnvägsvagn. Kurvan strax före ån har radien 430 meter. Att bygga om så att kravet på 500 meter skulle uppfyllas skulle kosta 300 Mkr – de pengarna fanns naturligtvis inte.

Vad gör man? Trafikverket fick i uppgift att se vad man kan åstadkomma. De krav som man ville ha uppfyllda var:

• Plattform närmare centrum
• Plats för fyra tåg samtidigt
• Möjlighet att passera stationen med en hastighet av 70 km/h.

Det fick bli en kompromiss där en plattform flyttades närmare centrum (men inte så långt som man tidigare hade tänkt sig). Kostnad 90 Mkr i stället för 70 Mkr.

Vad är det som görs nu?

• Korsnäsvägen byggs om i ett nytt läge på "andra sidan om" Johanssonska huset och görs smalare än tidigare.
• Terminal för lokalbussarna söder om P-huset vid ÅhlénsResecentrum, dvs en terminal för regionalbussarna norr om stationsbyggnaden.
• Ny infart till järnvägsstationen.
• Gångport under spår från Resecentrum till perrongen. Möjlighet finns att sedan förlänga denna port till Tiskenparkeringen, pengar för att genomföra detta finns reserverade och förlängningen avses byggas 2016-17.
• Vänthall i anslutning till lokalbussterminalen ska byggas där Systembolaget gamla lastkaj låg.

Från början hade man tänkt sig (eller "önskat sig") en större öppning i banvallen (dvs en längre bro) i Holmgatans förlängning för att därigenom få utblick mot Tisken. Det skulle ha kostat 100-200 Mkr ytterligare.

Några datum:

• 15 december 2014 öppnas gångtunneln till perrongen.
• 7 januari 2015 flyttas lokalbussarna från Östra Hamngatan till den nya terminalen.
• 18 februari 2015 ska "länkbyggnaden" mellan stationshuset och resecentrumsbyggnaden vara klar.
• Om några veckor öppnas gångtunneln (den "gamla vanliga") till Tiskenparkeringen för gång- och cykeltrafik, för bilar till våren.
• Efter sommaren kommer Tiskenparkeringen att omarrangeras så att fler bilar ryms.
• 2016-17 (troligen) ersätts trafikljusen vid korsningen Korsnäsvägen/Regementsvägen med en cirkulationsplats.

Efter Pers föredrag var det tillfälle till frågor, de var många. Bland annat de här:

"Är det inte märkvärdigt att vi inte kan köpa en tågbiljett på järnvägsstationen?" Frågan följdes av en rungande applåd. Pers svar: "Ja, jag instämmer helt. Förhandlingar pågår om att en kiosk, som ska inrymmas i resecentrum ska kunna sälja biljetter.""Se till att man kan betala p-avgift med kort och inte behöver skicka SMS!". Pers svar: "Jag lovar att framföra budskapet till parkeringsbolaget. Gör gärna en lista med namnunderskrifter."

Bo Bävertoft