Just i dessa dagar då Nobelpriset utdelas för ofta svårbegripliga vetenskapliga upptäckter kunde vi på oktobers månadsmöte lyssna till Anders Liljas, professor emeritus i molekylär biofysik. Han hade inbjudits för att tala om modern vetenskap och vår Gudsbild. Anders har rötter i Leksand.

Han berättade om de dubbla lojaliteter man kan ha när det gäller vetenskap och religion, men man måste ta ställning till vad den moderna vetenskapen funnit. Han ville anlägga ett evolutionärt perspektiv på både vetenskapen och religionen.

Universum är under ständig förändring allt ifrån Big Bang och så är också allt levande. Allt är uppbyggt med samma byggstenar. Alla, från amöbor och bakterier till djur och människa är av samma släkt. Darwins evolutionslära och upptäckten av arvsanlagens bärare DNA-molekylen ha bidragit till vår syn på livets utveckling. Vetenskapen gör ständigt upptäckter som i sin tur väcker nya frågor. Våra frågor hamnar just nu i det ofantliga och obegripliga.

Hur har vår världsbild sett ut? Från att ha sett människan, jorden, solen, galaxen som centrum måste vi nu inse att allt hänger ihop i universum men mer vet vi inte. Det allra mesta i universum är tomrum liksom i atomerna. Ska vi försöka förstå en Gud som vi inte begriper? Är himmel och helvete här på jorden?

Religiöst tänkande kan spåras 30 000 år tillbaka och har funnits i alla kulturer, tidigare förankrat kring naturföreteelser. Monoteism, tanken om en enda Gud, uppstod för 4 000 år sedan. Människan är nyfiken anar, prövar. Sanningen är "temporär", nya sanningar måste ständigt få plats. Mycket är med nödvändighet tids- och kulturbundet. Måste forskning kring De heliga skrifterna förbjudas om den rubbar tidigare föreställningar? Anders har tanken att allt i universum är under ständig utveckling, även religionen.

Programkommitténs Birgitta Lindquist tackade Anders för ett mycket intressant föredrag i svåra frågor och inbjöd till fortsatt samtal vid kaffet.

Text och bild: Gustaf Lagerby