Madame Butterfly. Så sorgligt och så vackert.

Folkoperan i Stockholm är inrymd i en före detta, större biograflokal på Södermalm. Lokalen är dock inte större än att man kommer nära det som sker på scenen. Hit har vi rest en vacker höstsöndag för att njuta av Madame Butterfly. Men innan vi slår oss ned på våra platser berättar Folkoperans inspicient Ola Hedén (bördig från Falun) om idéerna bakom tillkomsten av operahuset och han berättar om vad hans eget arbete innebär.

Hur kan det kommasig att pensionärer från SPF i Falun fyller en hel buss till sista platsen och reser ner till Folkoperan i Stockholm? Hur kan vi bli så lockade av att få uppleva en tonårig japansk flickas tragiska kärlekshistoria?

Inte kan då orsaken vara att Madame Butterfly är en opera som man sällan kan se, när man bor i Falun. För under de senaste 3 1/2 åren har en version uppförts på Dalhallascenen i Rättvik och vi har haft möjlighet att, på Folkets Hus i Falun, ta del av en direktsänd version från Metropolitanoperan i New York. Och inte kan då orsaken vara att vi vill få veta hur det går för flickan, för det vet vi nog, de allra flesta, redan i förväg.

Storyn handlar om kärlek och passion, om svek och ond bråd död. Detta är ju inte särskilt originellt, särskilt inte i operor. Det spelar ingen roll om handlingen förlagts till 1900-talets början eller som denna gång till nutid, för det fantastiska är att händelseförloppet ackompanjeras av en så underbar jublande eller smärtsam och dramatisk musik som fångar och förtrollar. Ingredienserna i denna berättelse är eviga och musikens skönhet är evig.

Så det är bara för oss att njuta!

Inger Ågren-Grundelius