År 2016 var det en byvandring i Enbacka, som är kyrkbyn i Gustafs. Den behandlade de stora vårfloderna 1816 och 1916. Vårfloden 1816 och en samverkande storm rev med sig den flottbro som sedan 1794 hade korsat älven, utgående från Våbäcksvägen strax nedanför Gustafs kyrka. Därefter återgick man till att med färja ta sig över älven ända till 1853, då en ny flottbro hade byggts.

Vandringen avslutades med visning av en film som dokumenterade byggandet av den nuvarande bron, som invigdes den 1 juli 2003. Vid invigningen fick jag löfte om att jag skulle få en kopia av det tal som hölls vid broinvigningen 1853 – nu fick jag det tretton år efteråt! Texten var skriven med frakturstil, vilket är lite jobbigt att läsa om man är ovan, så jag la talet åt sidan tills vidare.

Jag har noterat att drygt en kilometer längre åt nordväst från Enbacka finns en by som heter Färjeby (fast Margaretha säger att när hon var barn så sa man "Färby"). Det borde ju innebära att det även där hade funnits en färja en gång i tiden. Jag frågade en av arrangörerna om han visste när den hade funnits, men det visste han inte.

Då visste jag inte att det en vecka senare skulle vara en till byvandring – och denna gång just i Färjeby. Vi åkte naturligtvis dit och lyssnade först till en kvinna som berättade om personer som hade bott i byn ("byn" består numera av bara två gårdar, det lär tidigare ha varit fem).

Sedan handlade det om just färjan i Färjeby. Den som berättade var ingen mindre än väghistorikern och fd chefen för Vägverkets Museum Pylonen i Borlänge, Jan-Olof Montelius. Han började att berätta om den väg som går "på andra hållet" genom byarna i Gustafs, Naglarby, Lisselhaga, Slättgärdet, Enbacka, Backa till Solvarbo. Det var "kungsvägen" från Tuna (som var dåtidens maktcentrum i denna del av Dalarna) och den ligger kvar i samma sträckning än idag.

Från Solvarbo gick vägen en kilometer nordost om den nuvarande till Mårtensgård för att slippa korsa den djupa Solvarboravinen. Om den därifrån fortsatte "rakt fram" till Bispberg eller om den gick ner i Säterdalen för att nå Dalsbyn och Säter, det sa han inte. Eller så hörde jag det inte.

Så gick vägen ända tills man byggde bro över Solvarboravinen inne i själva byn Solvarbo. Jag antar att den bro i Solvarbo, som han avsåg, är den som benämns Kvarnbron eller Hyttbäcksbron, byggd 1868-70. Det är ett imponerande byggnadsverk (klicka här för en bild på den), har du inte sett den så bör du passa på när du är i närheten.

Den nuvarande bron har jag för mig att jag i annat sammanhang har hört att den byggdes på 1930-talet. (Fast "nuvarande bron" är väl fel begrepp att använda, motsvarigheten till dåtidens "kungsväg" är ju riksväg 70 och det är väl rimligen den bron som jag bör avse med "nuvarande bron").

Sedan kom han in på vägen genom Färjeby och färjan över älven. Det var också en betydande väg, det var vägen till Gävle. Före 1930-talet fanns ingen "direkt" väg från Falun till Gävle, det fanns två alternativa vägar. Den norra vägen över Svärdsjö och Lumsheden och den södra vägen över Stjärnsund. Och färjeleden var alltså en del av vägen mellan Tuna och Gävle via Stjärnsund.

Hur länge som det hade funnits en färja där visste han inte men bynamnet Färjeby finns dokumenterat från mitten av 1300-talet – så då bör färjan redan ha funnits. Det tyckte jag var väldigt tidigt.

Hur länge som den fanns där visste han inte heller. Men där har jag börjat att fundera. När jag hörde att flottbron vid Enbacka hade föregåtts av en annan flottbro 1794-1816 och färjedrift 1816-1853, då förutsatte jag att det hade varit på samma plats som 1853 års färja. Men nu har jag (äntligen) läst igenom invigningstalet från 1853 och har kommit på andra tankar. Så här står det där:

Nu började man se sig om efter någon erfaren och skicklig man, som kunde utse den mest tjenliga platsen för den tillämnade bron, uppgöra ritning och kostnadsförslag till densamma, samt hafwa öfwerinseende wid dess byggnad. Helst wille man anlita någon i byggnadskonsten med högre insikter begåfwad. En sådan man war ock nära. Ryktet om Konstmästaren wid Fahlu grufwa Steffansons utmärkta skicklighet hade ock här hunnit bli befästadt. Han blev slutligen uppsökt, och, ehuru öfwerhopad af förtroenden, twekade han icke, att äfwen gå oss tillhanda, och åtog sig beredwilligt det önskade. Denna plats blef så af honom utsedd och en förträfflig ritning, olik de gamla Flottbroarne, upprättad, som icke kunde annat än genast gillas af de insigtsfulle männen i Wäg- och Watten-byggnadsstyrelsen.

Det står alltså "Denna plats blef så av honom utsedd". Om det hade varit samma plats som den tidigare flottbron och färjan därefter hade legat på – då borde det väl ha stått att han valde samma plats som tidigare? Men det står det inte. Min slutsats blir då (utan att ha något som helst annat belägg för det) att färjedriften vid Färjeby fortsatte tills dess att man 1794 byggde en flottbro där och sedan den förstörts fortsatte med färjedriften i samma läge. Och att man först i samband med byggandet av 1853 års flottbro flyttade läget.

Men – här kommer det en invändning. I Dalarnas Hembygdsbok 1975 finns en artikel, författad av Anders Björklund, ursprungligen som examensarbete i arkitekturhistoria på Chalmers, om Flottbroar. Som komplement till hans artikel redovisas ett antal bilder ur Dalarnas Museums arkiv. Där finns bland annat en bild på flottbron i Gustafs (1853 års bro). Bildtexten lyder:

I GUSTAFS, vid Enbacka, byggdes den första flottbron 1794. Den förstördes 1816, ersattes med en ny 1853 vilken revs 1943, då en fast bro byggts 400 m uppströms.

Där står det alltså "vid Enbacka" vilket rimligen inte avser Färjeby. Kan det vara så att textförfattaren, precis som jag, helt enkelt förutsatte att den första bron låg i samma läge som den andra utan att ha något belägg för det? Jag får nog fråga Jan-Olof Montelius vad han säger om detta.

PS. Klicka här för att läsa talet vid invigningen av flottbron 1853.

PS 2: Mina spekulationer ovan om var 1794 års flottbro byggdes var nog felaktiga. Jag har nu, 160729, fått svar från Jan-Olof Montelius som säger att det var vid Enbacka.

PS 3: På den här kartan från 1723 finns ingen förbindelse (eller väg) redovisad över älven, varken vid Färjeby eller Enbacka:

Däremot är utritad en annan viktig väg, nämligen från Lisselhaga via Mossbysjön och Öster Silvberg till Smedjebacken/Norrbärke. Den finns där fortfarande än idag, även om sträckan mellan Lisselhaga och Mora by (Bomans plats) har "degraderats" till enskild väg i samband med byggandet av nuvarande riksväg 70.

Den här kartan är från 1879, på den är utritat den planerade järnvägens sträckning, järnvägen nådde Gustafs 1881. Där finns (naturligtvis) förbindelsen över älven vid Enbacka med. Notera att ortnamnet vid kyrkan skrivs "Gustaf", numera skriver vi (Trafikverket) ju "Gustafs":

Karta från 1879, Järnvägsnätet byggs ut. Den röda linjen visar SDJ (Södra Dalarnas Järnväg) järnvägslinje och den gröna BJ (Bergslagsbanan). Dom blå prickarna representerar stationer/hållplatser.

Bo Bävertoft