Den 8 augusti 1956 flyttade jag in i 4:ans barack vid Lyviken på åkern väster om ASEAs industriområde. Mina föräldrar hade skjutsat mig på slingrande grusvägar i sin blåa Volkswagen 1952 från Långshyttan till Ludvika. Det var en 9 mil lång resa via Skedvi, Säter och över skogarna till Smedjebacken, Ludvika som tog ca 2 tim då.

Jag skulle börja som springschas på ASEA för att snarast möjligt komma in på den hägrande verkstadsutbildningen på ASEA-skolan. En utbildning som antog 12 elever två ggr/år och dit man fick kvalificera sig genom att visa god ordning både i arbetet o på fritiden.

Jag var 14 år då och mina föräldrar vinkade farväl till mig för att återvända hem utan son. Jag undrar fortfarande vad de tänkte då.

Min packning var minimal. En resväska med lite kläder, en trunk med div saker och en väska med en saxofon.

Det var många unga pojkar som rekryterades på detta sätt till ASEA direkt efter folkskolan. Föräldrarna fick beskedet att om det går bra för grabben så hör vi inte av oss. Går det inte bra hör vi av oss och det är en veckas uppsägningstid.

Baracken där jag skulle bo var ett litet enkelt rött rektangulärt envånings trähus där 8 pojkar skulle sova i slafar och äta vid det gemensamma bordet. Vi hade två egna kläd/prylskåp och ett toalett och tvättrum av enklaste slag. Jag fick rum med mina medhavda prylar och saxofonväskan fick rum på golvet under underslafen.

I ena änden av baracken hade en kocka sitt lilla sovrum och ett kök för tillagning av all den mat som vi skulle äta. Kl 6 var det väckning och 06.20 frukost så att vi skulle hinna till vår arbetsplats inne på Asea till kl 07.00 då jobbet startade. Kom vi för sent blev det löneavdrag.

Intill de många barackerna fanns en fritisgård benämnd "Fritte" där vi kunde ägna oss åt hobby som vi tyckte om, slöjd, pingis, musik mm. Det ordnades aktiviteter med bl a dans.

Jag kom till 4:ans barack en måndag då jag nyfiket gick runt på kvällen efter jobbet och tittade på min nya omgivning. Redan på 3:e dagen = onsdag 10/8 hörde jag musik från Fritte, det lät som om en orkester höll på att repetera. Det var på scenen i stora danssalen som en orkester med sex man höll på att repetera. Det var halvskumt i lokalen bara ljust på scenen så ingen tog notis om att jag kommit in och satt mig en bit ifrån scenen o lyssnade. Jag noterade att de tränade på s.k. B-arr = tryckta orkesterarrangemang för fyra blås med komp och jag kände igen låtarna.

Efter en stund tittade trumpetaren ut mot mig (kanske irriterad över att jag satt o lyssnade) och frågade vem är du? Jag svarade – jag är ny här, kom i måndags o heter Stig. Spelar du? Frågade han. Ja jag spelar klarinett o saxofon. Har du saxofon med dig? Ja! Gå o hämta den! Ja jag bor strax in till på 4:an så jag kommer strax. När jag kom tillbaka till lokalen hade killarna satt upp ett notställ till och det låg en bunt med noter som det stod 3:de sax i Ess. Har du spelat efter noter? Ja! Fint då kör vi. Jag hängde med hela låten och det kändes bra. Va fan du kan ju – sa trumpetarn. En låt till lades upp och den gick lika bra. Har du spelat på en barytonsaxofon någon gång? Nej jag har aldrig hållit i en sån stor sax (jag hade själv en altsax). Nu beordrades pianisten att ta bilen och åka till musikhandlaren Filip Jansson för att låna en gammal barytonsax. Efter bara en ½ timme fanns en silverfärgad gammal barytosax i mina händer och jag fick prova. Det är samma fingerställning på saxofoner oavsett storlek så jag visste vad jag skulle göra bara jag fick ton. Ja faktiskt fick jag ton direkt även om det kändes främmande. Nu spelade vi vidare några låtar och det var jättekul att vara med i orkestern.

Så blev det en paus och de frågade vad jag skulle göra på lördag? Jag vet att vi jobbar till kl 14 sen är jag ledig. Va bra för nu kan du bli upptagen, vi spelar nämligen till dans på lördag i Sörbo Folkets Hus – kan du vara med? Gage 15 kr!

Så gick det till när jag blev medlem i Bengt Forsberg 7-manna band. Ni kan tänka vad jag tränade på den stora gamla barytonsaxen de stunder som återstod innan lördagskvällen. Medlemmarna i orkestern var Karl-Erik Anestedt trumpet, Bengt Forsberg altsax (kapellmästare), Hilmer Persson tenorsax, jag på barytonsax, Yngve? Svensson piano, Björn Bergström? kontrabas och Frank Andersson på trummor.

All min tid fylldes upp denna höst. I oktober startade ASEA-skolans verkstadsutbildning och jag var en av de lyckliga 12 som kom med i den gruppen. Allt var nytt och roligt och jag glömde snart bort det som tidigare varit hemma i Långshyttan. Mina föräldrar funderade varför jag inte längtade hem. Det blev bara ett hembesök den hösten för det var spelning nästan varje helg.

På den tiden var det 6-dagars vecka och 48-timmars arbete en vanlig vecka. Verkstadsskolan hade samma tider som produktionen i ASEA. Dessutom deltog jag i frivilliga kvällskurser i teoretisk ämnen fyra kvällar/vecka. Den enda lediga vardagskvällen var onsdag då orkestern hade repetitionskväll. Men ordet STRESS fanns inte på den tiden.

När året 1957 hade inletts kom bud från självaste Kapellmästaren i Rialto dansorkester Filip Jansson att jag var välkommen att provspela med dem. Orsaken var att en av saxofonisterna hade gift sig och nu väntades tillökning varför han fick order om att avsluta sitt spelande snarast möjligt. Jag skulle spela 4:e saxofonstämman på en tenorsax och fick därför låna en Dolne-tenor av Filip. Provspelningen gick bra och kapellmästarna Forsberg o Jansson hade redan gjort upp om att jag skulle hoppa in i Rialto som var ett känt storband med 13 medlemmar. Man kan se det som att Forsbergs orkester var en plantskola för de större orkestrarna i Ludvika. Bl a flyttade även trumpetaren K E Anestedt också över till Rialto under våren -57.

Besättningen i Rialto var 1:e trp Lars Lidén, 2:e trp Totsten Danielsson, 3:e trpt Lennart "Kvartten" Axelsson. 1:e trb Evald Karlsson, 2:e trb Lennart Borg. 1:e altsax Filip Jansson, 2:a altsax Janken, 1:e Tensax Karl-Arne Karlsson, 2:a fenor jag, barytosax Jöran Alden. Piano Kjell Borg, bas Lennart Sjöberg, trummor Lars Gatemark.

Sommaren 1957 fick Rialto orkestern en hedrande långspelning på Liseberg i Göteborg där husbandet Malte Jonssons orkester hade semester. I två veckor skulle vi spela på "Jazzen", den stora dansbanan till höger när man gick in i stora porten. Det var en stor fin dansbana där man måste köpa dansbiljetter för att få dansa.

Detta var naturligtvis en stor händelse i mitt 15-åriga liv, att spela som proffs varje dag i två veckor. Vi bodde på Frälsningsarmens hotell när Gustaf Adolfs torg, det var billigt, lugnt o bra där. Vi åkte spårvagn till Liseberg och de första dagarna böt vi om i ett personalrum intill dansbanan. Vi hade nya fina ljusblå kostymer, vit skjorta o svart slips. Men efter några dagar satte vi på oss spelkostymen redan på hotellet och åkte med spårvagnen i den klädseln. Det var många som titta storögt på oss o undrade vad det var för unga pojkar som var så finklädda. Särskilt tjejerna tittade storögt! För att komma in på Liseberg hade vi ett rött personalkort som vi måste visa upp varje gång vi passerade grinden. Det där personalkortet kunde vi använda och gratis prova på alla nöjen på Liseberg.

Vi hade ledigt på dagarna och kunde vara som turister på allt som hände i storstaden. Vi var på bio mitt på dagen som var något nytt för mig, vi åkte Paddan i kanalerna inne i stan och Västanfläkt ut i skärgården mm.

På den här tiden fanns inte bandspelare. För att spela in en skiva var vi tvungna att besöka en studio som låg i en källare. Det var ett litet trångt rum som nätt o jämnt rymde den 13-manna starka orkestern. Som jag kommer ihåg så var det bara en enda mikrofon som var monterad i taket. Därför fick vi sprida ut oss så att brasset satt längst ut mot väggarna och saxar o komp under mikrofonen. Vi spelade in 4 låtar som sen blev en skiva (finns nu digitalt) som vi alla fick som minne.

Hösten 1957 slutade barytonsaxofonisten Jöran Aldén pga studier. Han flyttade till Uppsala för att studera vidare till Läkare. Därmed blev det en del förändringar i saxsektionen. Jag fick ta hand om barytonstämman och Tord Önnerud tog över min tenorstämma. Därmed var jag tillbaka på det instrument som jag började med i Forsbergs = en Buscher barytonsaxofon som Filip Jansson ägde.

Sommaren 1958 spelade jag fortfarande i Rialto dansorkester och även denna sommar fick vi komma till Liseberg på semestervikariat.

1959 minskade spelningarna för Rialto. Det blev sämre tider och dansarrangörerna hade inte råd att engagera de större orkestrarna. Det var bara större städer som Västerås, Örebro, Gefle och större parker som Borlänge och Rättvik som vi fick spela på.

Men vi ville spela oftare så tre av blåsarna fick tillåtelse att bilda ett mindre band. Det var 1:e trp Lasse Lidén som blev kapellmästare, Tord Önnerud tenorsax och jag på barytonsax med Hilmer Persson på altsax. Kompet var Åke Söderberg piano, Sven Erik Persson? bas och Sune "Orsa" Olsson på trummor. Vi spelade tillsammans i Lasse Lidéns orkester under 1959-1960 då vi också var aktiva i Rialto.

Inför årsskiftet 59/60 var jag hem till Långshyttan och tittade på jobb på Klosterverken. Jag var klar med min verkstadsutbildning o tekniker kurs så jag blev erbjuden jobb på meken som reparatör. Då sa jag upp mig och flyttade hem till Långshyttan med vissheten att jag i april skulle rycka in på I 13 i Falun för värnpliktstjänstgöring.

Våren 1960 började jag repetera med Eric Ahlans 8 –manna orkester från Vikmanshyttan, men det blir en annan historia.

StigO