​
Karl Oskar Karlsson, siste (?) luffaren i Dalarna

Var Karl Oskar Karlsson den siste luffaren i Dalarna? Det påstod han vid ett besök i Avesta 1959. Karlsson brukade stanna i staden under sina vandringar. När han dök upp sista gången var han klädd i keps, trenchcoat och slitna marschkängor. Tidigare kom han på cykel. När den blev stulen fick han åter ta till apostlahästarna.

Det var en regnig lördagseftermiddag den då 65-årige Karl Oskar kom till Avesta. Han hade vandrat från Hedemora. Dagen före startade han vandringen i Falun, i hällande regn. Han försökte få lift med någon bil – först några kilometer före Hedemora fick han "napp".

Har jag gått så här långt så kan jag gå även sista biten in till stan, sa Karlsson som fick tips av en lastbilschaufför var han kunde övernatta – ett tegelbruk låg i närheten.På den tiden var alla tegelbruk i full drift. Det var en bra plats att övernatta i. Luffaren uppsökte en lämplig plats intill ugnen. Där brukade det alltid vara varmt. När jag vaknar händer det att någon arbetare kommer med kaffe eller choklad, berättade Karlsson vidare. Jag noterade allt vad han sa.

Det var inte den förste men den siste luffaren jag pratade med.

Karl Oskar Karlsson hade varit landsvägsriddare nästan hela sitt liv. Nu (1959) var han en av de få i landet som bodde i tegelbruk och på höskullar. Men det hände också att han fick krypa ihop under en gran. Någon gång hade han turen att få sova mellan lakan. Hoppas han fick göra det sista åren i sitt liv.

Under pratstunden i Avesta berättade han att han varit i Norrland (vände i Härnösand) samt i Dalsland och Värmland. Vintern (-59) hade varit svår. Det var oftast kallt och gott om snö. Och alla tegelugnar var inte varma.

Jag trivs bäst när jag får vandra mellan glasbruken i Småland, sade Karl-Oskar som också berättade om sitt förra besök i Avesta. Minnet var det sannerligen inget fel på. Då uppsökte han en läkare för andra gången i sitt liv, det sa han i varje fall. I tidningsurklippet finns ingen uppgift varför han gick till läkaren. Men doktorn lär ha knackat på bröstet och lyssnat på honom.Jag fick stort A av doktorn så det var skönt att höra, tillade Karl Oskar vid mötet för drygt femtio år sedan.

Karl Oskar Karlsson var något av en filosof, han funderade över automationen (nu ersatt med automatisering) och så undrade han varför folk jäktar. Det gjorde dom inte innan bilen blev "nästan var mans egendom", tillade han Och nu har vi skruvat upp tempot ytterligare några varv.

Sven-Erik Ejeborg