Torsdagen den 22 augusti samlades ett 30-tal medlemmar från föreningen till lunch på Romabrunnen, ett trevligt ställe där dagens lunch innehöll många olika alternativ, så det fanns något för alla smakriktningar. När alla var mätta och belåtna åkte vi sedan vidare till Svenskbygården.

Om Svenskbyborna och Gammelsvenskbyn kan man läsa mycket på Föreningen Svenskbybornas hemsida, men vi fick höra den intressanta historien om deras öde av Christina Knutas, som är en aktiv medlem i den föreningen
och som just kommit hem från ett besök i Ukraina.

1781 gav sig ungefär 1000 personer av den svensktalande befolkningen på Dagö ut på en vådlig marsch. Helt frivillig var förflyttningen inte och de flesta säger att det rörde sig om en tvångsförflyttning, men de lockades att flytta till Ukraina med löften om hus och jord, fast de kom fram till urusla förhållanden. Av de 1000 som gav sig av, fanns det
efter två år bara 135 kvar. De övriga hade dött under marschen dit, eller dukat under av de svåra omständigheter som mötte dem när de kom fram.

Den 1 augusti 1929 anlände 881 bybor till Sverige och av dem emigrerade sedan en del till Kanada och många hamnade här på Gotland. Vi gotlänningar känner nog alla någon ättling till svenskbyborna. Några åkte sedan tillbaka till Gammelsvenskby, eftersom förhållandena här i Sverige inte motsvarade deras förväntningar. Det var tuffa tider här också på 30-talet och dessutom tyckte de inte om att bli utplacerade på olika ställen på ön. De saknade sin bygemenskap.

När Christina berättat färdigt kom Irma med lite information om nästa aktivitet i föreningen, som blir Höstupptakten på Snäckan fredagen den 13 september kl 13.00 och sedan gick vi runt och tittade på samlingarna. Vi kände nog alla tacksamhet över att det finns eldsjälar som orkar ta hand om minnena från äldre tider och ser till att historien inte glöms bort och innan vi skiljdes åt tackade vi Christina så mycket, för att hon ställt upp och guidat oss på Svenskbygården.

/Ingrid Levander

Till helagotland.se 24/8 - i GA/GT 31/8