Osmundsberg kan syfta på tre saker, ett berg, en by och ett kalkbrott/kalkverk. Byn omnämns i skrift redan 1549 som Åsmundsbergh. Den var troligen bebodd långt tidigare med kringbyggda gårdar. År 1700 brann nästan hela byn ner men byggdes upp på nytt. Under 1800-talet bestod byn av 16 gårdar.

Även om jorden var bördig tack vare kalken, räckte åkrarna inte till för invånarnas försörjning, utan de började leta komplement till jordbruket. Försök att utvinna bergolja gav inte så mycket. Istället började man med slipstenstillverkning och kalkbränning. Så småningom såldes hela byn till Kopparbergs Bergslags AB.

Efter andra världskriget behövdes stora mängder bränd kalk till landets järnverk. Byn låg ju på ett berg och berget innehöll 11 miljoner ton kalksten! Gårdar och mark köptes upp och revs. Berget sprängdes ner undan för undan och brytningen upphörde vid mitten av 1970-talet. Kvar, efter 15 års brytning, blev ett djupt jättehål med grönskimrande vatten som lite poetiskt kallas för "Blå Lagunen". Men idag används "lagunen" för att tippa rester (inte alls hälsosamma för varken människor eller natur, men med tillstånd av myndigheterna), från de kalkugnar som är fortfarande är igång. Svenska Mineral SMA äger kalkverksamheten runt Rättvik idag - Jutjärn, Kullsberg, Boda.

Som avslutning fick vi se en 10 minuter lång film från 1952, gjord av Sven Florén, från tiden när det var liv i byn.

Vi tackade Gunnar med en varm applåd och en stor blomsterbukett.

Som vanligt hade vi en trevlig kaffestund tillsammans och lyssnade till vår kör
Stämbandet som sjöng höstvisor.  

Det blev också en hel del information. 1) Nytt projekt från Vuxenskolan "Tillsammans mot ensamheten ", 2) info om jullunchen 17 december på Stiftsgården, 3) en träff om Julens smaker 3 december i Lerdals Bystuga, och till sist 4) att träna Halkkörning i Falun. Mer info om allt detta kommer undan för undan under "Nyheter". 

Text: Anne Höglin
Foto: Åke Rohdin