Jo minsann, det blev fullsatt!

Publiken samlas i Församlingshemmet

Anita Holknekt Andersson, som varit föreståndare för Zorngården men numera är pensionär, berättade om allt vackert som finns där, konst och konsthantverk från många länder, silver, textilier, kläder osv.

Anita i mitten pratar med Karin Bern och Margaretha, Maj-Britt och Karin

Anita till höger pratar med Margaretha och Karin 

Den här byggnaden - Zorngården - är välbekant för de flesta 

Känd är historien om när Anders skulle måla av Emmas systerdotter Nils som inte kunde sitta still. Då kallades moster Emma in för att sitta barnvakt. Det var inte någon gammal moster vem som helst utan den person som sedan blev hans hustru. Det blev kärlek vid första ögonkastet!
Emma var en mycket driftig och självständig person med ett stort kulturellt och socialt engagemang som hon delade med sin man.
Det är mycket i Mora som man förknippar med Emma - Hemslöjden, Folkhögskolan, Biblioteket, ett barnhem osv. Bildning var mycket viktigt för båda. 
Den som vill läsa mer om Emma Zorn kan gå in på Zornmuseets webbsida här


Anders Zorn dog 1920. Men Emma levde ända till 1942 och fortsatte att förvalta deras gemensamma hem. Makarna hade pratat om att bygga ett museum och det var Emma som förverkligade Zornmuseet som ligger intill Zorngården. Anders och Emma fick inga barn. Därför donerade de allt de ägde till svenska staten. Det hela förvaltas idag av en stiftelse. 

Kören sjöng som vanligt men vår körledare Eva såg även till att publiken fick jobba.
Upp och stå allihop - sedan lite sträckövningar för att få igång kroppen och sedan  lite röst- och uttalsövningar: Grodor och spindlar och fladdermusvingar - å råttsvansar (ska sjungas)!

Eva dirigerar publiken