Ett morgonpiggt gäng med glada seniorer sammanstrålade vid Linbastan i Kålaberga söndagen den 14 maj för att dels lyssna på göken och dels få en närmare inblick i hur en traditionell beredning av lin gick till förr i världen. Förre ordföranden  Nils Lennart Persson sekonderad av Olof Westerdahl hälsade alla välkomna och introducerade strax Eva Olsson, ordförande i Föreningen Skånelin med hemvist i Skånes Lincentrum i Knutstorp utanför Svalöv. 

Men först berättade Nils Lennart om den renoverade linbastan i Kålaberga från 1823 som  troligen byggdes på en äldre grund. En linbasta består av en främre del kallad brydestua samt en bakre del byggd av sten kallad bastun, då en ugn och eldstad fanns här för att producera behövlig värme. Själva brydestuan finns inte kvar då den var enklare byggd med väggar och tak av trä och svår att underhålla.    I slutet av 1800-talet togs därför anläggningen ur bruk. En linbastu uppfördes och ägdes vanligen av byalaget och var mycket betydelsefullt i det gamla bondesamhället.

Under den närmsta timmen visade sedan Eva Olsson i ord och handling hur arbetet gick till.  Linet skördades på hösten och buntades ihop i kärvar. Först blötlades och rötades det för att man skulle komma åt själva lintågan. Sedan samlades linet i inne bastan för att torka. Efter torkningen var det dags att bråka eller bryta de torra linstjälkarna i brydestugan.  Därefter vidtog arbetet med att skäkta och häckla linet innan det kunde spinnas till garn. I dialog med de intresserade åhörarna kunde olika momenten i linberedningen visas upp tillsammans med flera exempel på både äldre och nya produkter. Som tack för sin mycket underhållande och kunniga demonstration av en viktig och fortfarande livaktig allmogetradition avtackades hon av Britt-Marie med en liten minnesgåva tillsammans med varma applåder. Och göken gol under kaffestunden till allas belåtenhet!

Text: Christer Benteke