Ett makalöst musikdrama med himlastormande vacker musik, för att använda operans egna ord. En idé föds. Jag läser att man i Stockholm skall ge Waldemar Holms mycket uppskattade iscensättning av Valkyrian. Vi har ju haft operaresor till Köpenhamn och Oslo men ingen i Sverige. Så det här passade ju bra. Kontaktade direkt operan i Stockholm och visst kunde de reservera 40 biljetter i något så när i närhet till varann. Kontaktade Kent och presenterade min idé. Fick idel positiva reaktioner och så gick maskineriet igång med marknadsföring och information till SPF:s alla medlemmar.

Resan startade klockan 9 på morgonen och vi åkte i sakta mak mot Stockholm. Valkyrian är en ganska komplex berättelse. Och det är mycket som händer och det är spännande personligheter och Ingegerd bjöd därför på en extra genomgång i bussen på handlingen. En rejäl lunch var bokad på Lillstugan i Sollentuna. En liten pärla insprängd mellan höghus och smala gator. Det blev lite trixigt för Roger, vår chaufför, att ta sig fram. Men det lyckades. När vi lämnade matstället hade vi lite tid över så Roger föreslog en tur på Djurgården samt förbi Kungsträdgården där körsbärsträden hadembörjat att blomma. En liten extra bonus. Och vi kom därefter i god tid till Operan.

Wagner förändrade operakonsten. Han skapade musikdrama där text, musik- och iscensättning smälts samman till ett Allkonstverk. Han skrev alla texter själv och införde nya instrumenteringar och orkesterklanger. Arior och recitativ förekommer inte i hans operor. Handlingen går ständigt framåt utan avbrott för applåder och bravorop. Hela Niebelungens ring består av fyra operor med en sammanlagd speltid på 15-16 timmar. Texterna har han hämtat dels från den gamla germanska Nibelungensagan, dels från Eddan.

”Valkyrian” ingår som nummer två i detta väldiga verk och uppskattas speciellt för sitt dramatiska innehåll och musikaliska kvaliteter.

Vi intar våra platser och dramat tar sin början. Musiken och texterna är fantastiska. Även om man har hört verket flera gånger tidigare upptäcker man alltid något nytt.

Iscensättningen var ganska sparsmakad. I första akten fanns bara ett matsalsbord och några stolar på scenen + mycket porslin efter väggarna. Det framgick klart att man var i ett kök. I andra akten hade man bytt ut matsalsbordet mot ett biljardbord. Ett av Wotans förströelser. I tredje akten var scenen helt tom.

I moderna uppsättningar jobbar man mycket med belysningar och ljusspel för att kunna spara in på rekvisitan. Det blir på så vis lättare att förändra scenen. Om man t.ex. öppnade ytterdörren så snöade det in. När valkyrieritten började i 3:e akten sprang hästar vilt utanför fönstren. Skapade både rörelse och rymd. Vikingahjälmar och levande hästar på scenen förekommer inte längre. Vilket är bra för hästarna.

Sångarna var fullkomligt lysande men vi tyckte att de var lite statiska i sitt agerande. En scen som i stort sett är tom inbjuder kanske inte till liv och rörelse. Beträffande Wotan så klarade han sin roll hyfsat i de två första akterna men vi märkte att han fick anstränga sig. I tredje akten hade han tappat rösten helt och fick övergå till att spela en tyst roll. Man lyckades kalla in en vikarie med kort varsel. Marcus Jupiter kom istället. Jag tror att han var lite förvarnad. Han fick leverera sången stående på scenen men diskret vid ena kanten. Framför sig fick han ha ett litet katederbord med noter och text. Wotan mimade och det fungerade utmärkt. Ett litet drama i det stora.

Wagners operor är alltid långa men vi upplevde att tiden gick fort och kunde passa på att sträcka på benen under två långa pauser. Stolarna i det gamla operahuset är inte särskilt bekväma. Vi hoppas att saken kan rättas till under kommande renovering men för övrigt hoppas vi att den kommer att genomföras med försiktighet så att den vackra miljön i möjligaste mån kan bevaras.

Efter föreställningen kunde vi återvända till bussen som vår pålitlige chaufför hade parkerat strax utanför entrén.

Fullproppade av intryck kunde vi återvända till Dalarna och arrangörerna fick också ta emot applåder för en oförglömlig upplevelse. Man tröttnar aldrig på Wagner, man hittar ständigt klanger man missat tidigare. Man hittar mer av lyriken i texterna.

Sammanfattningsvis en dag av trivsel och kulturliv.

Text Ingegerd Permalm
Foto Marianne Hedberg, Karin Sundström och Annika Forsse