Dagsresa till Avesta 16 maj
Klockan 8 rullade vi söderut efter att ha hämtat upp alla 50 resenärer på lite olika ställen i stan. Meta Nordlöf var ansvarig för att guida oss på tur mot södra Dalarna och vår chaufför Tomas Carlquist på Hansson Buss tog oss runt under dagen.
Bussen fylldes till sista stol, av 51 SPF:are. Färdvägen var Falun – Borlänge – Säter – Hedemora – Avesta – Gisselbo – Säter – Falun. Under bussresan fick vi allt eftersom, trevlig och innehållsrik, information om städer vi passerade.
I Falun, som blev stad 1641, fick vi lära oss att vi nu är ca 37 000 invånare i stadskärnan. Gruvan gjorde att vi var Sveriges näst största stad på 1600-talet med 5 000 invånare och en av världens största kopparexportörer. Vid midsommar 1687 rasade gruvan och stora stöten bildades. I februari 1992 sköts den sista salvan och gruvan lades ned efter mer än 1 000 års produktion. Sedan 2001 är Falun och gruvområdet ett Världsarv.
Kända varumärken: Falukorv, Falu rödfärg, Falu ättika och Falu rågrut. Kända personer: Selma Lagerlöf (1887–1910 i stan), arkitekten Jack Hansson, revykungen Ernst Rolf, pianisten Lars Roos, bandyikonen Bempa Eriksson och tvillingarna Kallur.
På Tunaslätten såg vi några eftersläntrande tranor och svanar som betade på åkrar efter vägen.
Borlänge, Dalarnas största tätort med mer än 43 000 invånare ligger vid Dalälven. Staden bildades 1944. Här finns Trafikverket, Transportstyrelsen och delar av Högskolan Dalarna. Stan ́ domineras av Domnarvet (SSAB) och Kvarnsvedens pappersbruk (nu nedlagt) vilka båda startades av E J Ljungberg (han bodde senare på Bergalid) i slutet av 1800-talet.
Romme alpin en av Sveriges största skidanläggningar utanför fjällvärlden. Ornässtugan känd för Gustav Vasas besök.
Borlänge är en stor järnvägsknut. Flygplatsen Dala Airport och Romme travbana är andra landmärken. Kändisar: Jussi Björling, bröderna Norén (Mando Diao), Kristian Gidlund och Miss Li.
I Säter gjorde vi vårt första stopp. Vår busschaufför, rattade skickligt bussen ner i Säterdalen. Den lilla branta, grusade, smala vägen slutade framför Dalstugan. Här blommade kabbeleka, vitsippor och några knoppar hade slagit ut på det lilla Magnolia trädet. Våra steg styrdes dock ganska raskt in i Dalstugan där det vankades fika. Goda smörgåsar och kaffe.
Säter, minsta kommunen med 4 700 invånare (centrum) är en väl bevarad trästad. Säterdalen är ett 5 km långt ravinsystem, naturreservat sedan 2001. På 1600-talet hade Säter ett myntverk för kopparmynt, s.k. Klippingar.
Dalarna ansågs vara ett av Sveriges mest drabbade områden vad gäller sinnessjukdom och sinnesslöhet. Därför öppnades Fasta Paviljongen (nu riven) 1912 i Säter. Här har bl.a. Quick, Svartenbrandt och Sigvard Nilsson (Salaligan) suttit. Slogan: ”Bli tokig i Säter”.
Nästa stopp blev i Hedemora. Vi parkerade på Stora Torget bredvid Rådhuset och gick sedan till LABYs, den lilla chokladfabriken i södra Dalarna, som tillverkar chokladkakor och praliner. Verkligen ett chokladhantverk som vunnit många fina utmärkelser både nationellt och internationellt. I omgångar fick vi komma in i den lilla lokalen för att dels se rummet där all god choklad tillverkas, dels kunde vi i den lilla butiken handla något av alla olika praliner och chokladkakor.
Hedemora är Dalarnas äldsta stad (1459) med 7 300 invånare i centrum. Teaterladan från 1820 finns fortfarande kvar. Hedemoraparnassen leddes av Martin Kock, författare, journalist och visdiktare. Andra kändisar är Anna-Lisa Öst (Lapp-Lisa) känd frälsningssoldat. Nils Emil Ahlin drev stjärnkrogen Nils Emils på Folkungagatan på Söder i Stockholm. I Hedemoraparken ordnas fortfarande dans till väletablerade orkestrar.
Resan fortsatte till Avesta och Avesta Art. Vår stora grupp delades in i två grupper. Båda grupperna fick duktiga guider. Vår grupps guide, Birgitta Hübinette, guidade oss runt bland konstverken i den kulturhistoriska järnbruksanläggningen. Bland Martinugnar, verktyg och slaggstensmurriga väggar fick vi ta del av både permanenta utställningar och årets utställare som Élodie Antoine, konstnär från Belgien. Hennes konst med temat hår visades med installationer av lin, tyg och vardagsföremål. Jonas Brandin är en dalakonstnär uppvuxen i Ludvika. Hans bilder i svartvit är situationer och händelser som återger ett mikroögonblick som åskådaren får tolka själv. Övriga av årets utställare är Carin Ellberg, Henrik Haukeland, Saadia Hussain, Eske Kath och Ida Persson.
Besöket i Avesta Art tog 11⁄2 h. Nu var vi hungriga och styrde stegen närmare Avestaforsen där Restaurang Koppardalen låg i en annan av verkets byggnader. Där åt vi en god lunch medan forsen brusade med stor mängd vatten och kraft utanför.
Avesta var stad 1641–1688. Den blev åter stad 1919. Rika naturtillgångar av malm, skog och vatten. Dominerande industrier är Outokompu stålverk och Stora Ensos kartongfabrik i Fors. Avesta/Krylbo är en viktig järnvägsknut. Kända personer: Poeten Erik Axel Karlfeldt, förbrytaren Lars-Inge Svartenbrandt, sångaren Ola Salo, speedwayföraren Tony Richardsson och hockeyspelaren Nicklas Lidström. Armand ”Mondo” Duplantis har också anknytning till Avesta.
Åter på bussen fortsatte färden till Janersgården i Gisselbo. Här fick vi både ta del av den lilla byns historia och framför allt Mörksuggans födelse. Många av oss förknippar starkt att Mörksuggan har sitt säte i Rättvik. Vi fick förklaringen att det också är rätt.
Mörksuggan föddes ur Rättvikskonstnären Verner Molins målningar av ett mörkt väsen. Birger Eriksson från Janersgården fick idén att starta en tillverkning av en symbol och figur likt Dalahästen. Med hjälp av Birgers far, farfar och bror startades tillverkningen, av Mörksuggor, i Janersgården 1955. Idag är det ett brorsbarn till Birger, Nils-Erik Eriksson, som tillsammans med sin fru Mia tillverkar Mörksuggorna i en maskinhall där tillverkningen skett de senaste 28 åren. Båda har andra jobb i Borlänge men tillverkar på sin fritid 4000–5000 mörksuggor, i olika storlekar, per år. Idag är det Nils-Erik och Mia som bor i den kulturmärkta Janersgården och Nils-Erik är den 14:de generationen som bor där.
Gisselbo var resans vändpunkt. På återresan fick vi åter uppleva att med stor buss åka ned i Säterdalen. Där väntade fika.
Efter det var det bara sista etappen kvar till slutmålet Falun. Med regnet hängande i luften gick vi hemåt. Vi var väldigt glada för att ha fått vara med på en trevlig och intressant resa till Södra Dalarna. Tack alla trevliga medresenärer och ett speciellt tack till Meta. Du gjorde denna utflykt till en fin upplevelse.
Elisabeth och Per Gilén