Om man på Wikipedia söker på ”stock-car” blir man omdirigerad till Nascar som är en amerikansk racingliga med trimmade moderna standardbilar (stock car). Men i Sverige på 1950-talet handlade stock-car om något helt annat.

Det handlade om tävlingar med närmast skrotfärdiga amerikanska (oftast) trettiotalsbilar (de måste vara minst tio år gamla) där inredning utöver förarstol var utriven, likaså alla fönsterrutor och med fastsvetsade dörrar. Och där bilarna var förstärkta, dels med ”skyddsbur” inne i bilen för förarens skull och dels med olika balkar runt om bilarna.

Foto Wollmar Lindholm (Skellefteå museums bildarkiv)

Foto Wollmar Lindholm (Skellefteå museums bildarkiv)

För även om det var en tävling så var publiken mindre intresserad av vilken bil som kom först i mål, de var där för att se hur de olika förarna körde på och prejade varandra.

Ofta gick tävlingarna på upplogade banor på sjöis där snövallarna kunde fungera som skyddsanordning för publiken. (Hur var det i Falun - kördes någon tävling på Tisken eller Runn?).

Det gjordes till och med en Åsa-Nisse-film om stock-car. Naturligtvis vann Åsa-Nisse.

Under mitten av 1950-talet drog tävlingarna stor publik, sedan försvann de nästan lika fort som de kom. Varför blev det så? Det sägs att förarna blev för giriga att vinna, bildade lag där en av dem skulle vinna prispengarna, som man sedan delade på, och de andra i laget skulle blockera motståndarna. Var det förklaringen? Tydligen hjälpte det inte att man införde regeln om att vinnare var den som körde över mållinjen som nummer två.