Guiden Per tog med gruppen upp på markerna där gravkullar av olika storlek bullade upp sig. I gravarna är många olika människor från många olika kulturer begravda.

En del av handelsmännen som kom hit stannade och blev sedan begravda här.

I 200 år, från mitten av 700-talet till någon gång på 900-talet blomstrade Birka.

Ungefär 700–1000 invånare fanns på Birka. Till Birka kom köpmän och hantverkare med varor från hela Europa och andra delar av världen. Arabiskt silver, östeuropeiska pärlor, vackra glasbägare, keramik och exklusiva tyger. Varorna byttes mot järn, hudar, horn och pälsar.

Mycket har hänt på Birka sedan kunskapen genom utgrävningarna ökat. Museet var fyllt av modeller hur det en gång såg ut på Birka innan landhöjning och tidens tand. En utställning med berättelser om några av människorna som legat begravda på Birka hade lyfts fram.

Restaurangen, Särimner gav fantasin näring. Man tyckte sig i restaurangens skumma hörn se hur råbarkade vikingar över en bägare mjöd gjorde affärer med handelsmän som kommit över havet till Birka.

Innan vi lämnade fasta marken träffade vi en geolog som kom med svartbrända ben. Man gräver fortfarande i svarta jorden, marken där staden låg. Ett kohorn, en bäverskalle var några av fynden. Många frågor kvarstår för att få hela bilden av öns historia. Spännande tycke vi och gungade hem på de oroliga vågorna till Sala uppfyllda av det vi lärt oss denna dag.

Text och foto: Birgitta Alenius