Vid medlemsträffen 15 november fick vi genom Göran (skogvaktare, jägare) och Stina (tandsköterska, fotograf och filmare) Ryman stifta bekantskap med vilda djur i tre världsdelar. Historien började i Dådran för 20 år sedan när Göran under älgjakten i "direktsändning" via kommunikationsradio blev attackerad och svårt sår- och krosskadad av en björn. Göran fick sy 80-90 stygn och tillbringade några veckor på sjukhus, men klarade sig lyckligtvis från bestående men. Paret Ryman blev ”morgonsoffekändisar” och bekanta med naturfilmaren Stefan Quinth. Genom bekantskapen med Stefan har Göran och Stina fått möjlighet att studera vilda djur på flera platser. För oss berättade de om resor till Alaska och Sri Lanka.

På den första Alaskaresan till ön Kodiak var det ett dåligt bärår, vilket innebar att Kodiakbjörnen fick livnära sig på fisk. Därför kunde man under två veckor fotografera och filma ett stort antal mer eller mindre närgångna björnar på nära håll. Det gällde under vistelsen i tält att ha strikta säkerhetsregler. Mat och annat som kunde locka till sig björn fick hissas upp i träd och bössan måste alltid finnas till hands.

För oss som på sin höjd råkat komma nära en liten huggorm gav bilderna från naturreservaten på Sri Lanka ett ännu starkare intryck. Vi fick se när Nial och andra representanter för ormfolket barfota fångade nya kobror och skallerormar som skulle ersätta ormar man ansåg hade blivit för slöa. Stina och Göran följde modigt med på en av dessa turer. Snabba reptiler och snabba ormfångare! Ormfolket brukar också hjälpa bönderna att rensa fält från ormar inför skörd, men efter skörden är det viktigt att släppa tillbaka ormarna för att de ska hålla undan möss och råttor.

Elefanter brukar vi tycka verka vara fredliga djur, men här fick vi se att en elefanthjord kan bete sig bra mycket värre än en vildsvinsflock. Att sitta i en öppen Jeep med flera stora elefanter som slog med öronen såg inte riskfritt ut. I slutet av föreställningen visades Stinas film om en elefantunge som räddades ur en cementbrunn. Stor dramatik och lyckligt slut både för ungen och mamman.

Sammanfattningsvis en intressant och spännande berättelse om hur man lever nära vilda och potentiellt farliga djur. Stor applåd!

Kerstin Tirus, Leif Arnesson