Ett 50-tal medlemmar samlades denna gråmulna dag på Stiftsgården i Rättvik. Några hade samåkt från Kulturhuset i Leksand och några åkte direkt. Direkt är synd att säga för ledarbilen tog en omväg över Norr Lindberg för att undvika ett beläggningsarbete.

Vi togs emot av Margareta Barkevall Lindborg som varit föreståndare på gården i över 40 år. Hon hälsade oss välkomna, varefter vi åt en riklig och god lunch.

Mätta och belåtna begav vi oss till de undre regionerna där Margareta berättade mycket intressant om gården och sin verksamhet där.

Margareta själv kom som ung, ca 20 år gammal, till Stiftsgården för att stanna i max 3 månader. Hon blev kvar i över 40 år! Hon har under dessa år träffat många intressanta personer varav Desmond Tutu gjorde stort intryck på henne och hon på honom. Han frågade henne en gång Why don´t you smile more in Sweden?” (Varför ler ni inte mer i Sverige?) Han menade att vi borde vara glada som har mat, husrum, ett vackert land och inga krig. Margareta besökte själv Desmond Tutu i Sydafrika.

Andra personer som Margareta berättade om var dvärgen Kalle, som ingen ville ha och den förståndshandikappade flickan Anna Lena vilka bodde på gården i många år och gjorde stort intryck på Margareta och alla som arbetade på Stiftsgården. En person som Margareta inte glömt var den a-lagare från Stockholm som mycket onykter kommit till Stiftsgården men efter sin vistelse där kände ett lugn inom sig och var mycket tacksam.

Stiftsgården har sitt ursprung i den gamla Klockargården och dess stall och började nyttjas under 1950-talet. Därefter har den byggts ut och till och har nu 350 bäddar. Den används för bl.a. kurser, konferenser, konfirmandundervisning och serverar dagens lunch. Man behöver inte vara religiös utan alla är välkomna dit. Många volontärer kommer från hela världen för att arbeta där kortare eller längre tid. Särskilt sommartid vistas mängder av ungdomar på gården.

Stiftsgården ägs av församlingarna i Västerås stift, vilket betyder att alla som är medlemmar i svenska kyrkan är delägare. Gården har som motto Se människan och älska den för den den är.

Varje församling i stiftet har sitt eget rum och vi besökte naturligtvis både Leksandsrummet och Bjursåsrummet. Rummen är inredda med det som är typiskt för orten i fråga om konst och textilier.

Stiftsgården är väl värd ett besök dels för sin goda och rikliga mat och dels för den fantastiska utsikten över Siljan. Vi såg ända till Siljansnäs och det nybyggda utsiktstornet fast dagen var mulen. Rekommenderas!

Gunilla