Alla välordnat insatta, i ordnade rader, bakom ”Tobbe” som inte bjöd på minsta spänning i och med tryggt och säkert handhavande av ratten och lika gediget fotarbete, allt från Kalmar till trängtans mål i hufvudstaden helgen 22 - 24 mars .

Paus vid Stavsjö krog där nödvändigheter förrättades, en stunds återfång av spänst i fysiken upprättades och – inte minst – i led rättning för matnyttigheters inrättande. Lunch, kort och gott. Kryddat med längtans tankar om grönska och alla storstadens lockelser.

Vid 14-tiden gjordes således entré vid Nordens största trädgårdsmässa i Älvsjö där många såg det överlägset fruktsamma i att byta bussens säten mot inspirerande vandring med byggande av förväntningar i tankar och måhända även frigörande av sådana till handling inför vårlig tillväxt i den egna täppan. De som inte såg sig nödgade att förföras av detta återgick till bussen med sikte på hotellet och andra, mer eller mindre egna, stadgade upptåg.

Och om inte upptåg, så kanske det omvända skapade rätt förutsättningar för de på mässan planterade och småningom varsamt ryckta ur sina agrara sammanhang. När de senare landade hos de vidare farna, till förmån för underhållning kvällsgo’ eller vilsam kvällsro och god natts sömn. Allt under drömska överinseenden av gjorda – gröna eller inte gröna – inköp.

Dag två, laddade med arla SOS och gamlingar, med i förväg givna mål eller kanske vilse i stan?!?

Vetekatten!?!

Hur som helst fann några för gott att samlas just där, måhända i en annan slags vilsenhet; att bestämma sig för ett (?) val av allt det goda. Vetekatten, ett ”fik” med gamla anor och sedan tider välrenommerat, för att inte säga världsberömt – i alla fall i Stockholm – med omnejd. Kanske har en och annan av de kringströvande och till denna plats lockade suttit här i sällskap med sin ungdoms kärlek – ja, till äventyrs dessutom, någon sådan på gamla da’r, bussad till staden. Slottskyrkan föll somliga i smaken, före, efter – eller under och emedan – smått kulinariska intag gjordes under nostalgisk sittning innanför väggarna på nämnda attraktion. Huruvida bägge alternativen var praktiskt genomförbara i den gemensam promenaden förmedlades inte av källan till denna berättelse. Ej heller fanns något längre att skåda, i Stortorgets sinta brunn, vad gäller blodstörtande översvämning vid Stockholms blodbad. Nästan femhundrafyra års stadslivssnusk, renhållningsfusk, allt kvarlämnat av mången droskkusk, allt annat fusk och mänskligt dusk, endast bortspolat av himmelskt regn och rusk. Ja, vem vet? Nåväl, de som inte ägnade sig åt övningar – eller ens tankar – om detta ominnesvärda, nyttjade sin egen tid till att shoppa eller träffa släkt och vänner.

Samling, dock ej vid plats för historiska tillkortakommanden, utan i hotellets foajé för att i samlad trupp korsa Kungsgatan, göra stilfull entré i Oscarsteaterns foajé och låta sig bedåras, kanske till den grad att ögonen tåras.

Ridå upp således, för resans huvudattraktion, musikalen Änglagård!

Av en enig skara tillresande upplevd som något helt fantastisk.

Rent rusiga av sinnlig njutning, ut i storstadsvimlet för att ystert korsa senast anlöpen gata, med hotellets restaurang som mål, med sug även i andra sinnen, gott och väl bäddat för god nattsömn.

Efter frukost, den tredje dagen, fri tid eller rundbussad sådan till klockan 11 då hemresan fyllde samma buss så som i him… – nej, så som på resan norrut. Ja, upp som upp. Men före ner igen, bjöds av chauffören en extrarunda i storstadens hägn och i dess ände via gamla landsvägen ner till Södertälje där guiden hoppade av, om så i gasen, dock inte i farten.

Stavsjö krog igen, för balans i den kroppslig mättnadsgraden och frågan därefter, om någon fått för sig att räkna, hur många som satt vakna, piggt plirande ut i hemresans änglagård.

Efter all sköns vårtecken.

Meddelat av medlirare - förmedlat spöklirare (A S)