Onsdagen den 7 september var Stig Eriksson, styrelseledamot i SPF-Seniorerna, pensionerad polis och tidigare FN-soldat i Sockenstugan i Ljungbyholm och berättade och visade bilder från sin FN-tjänst i Kongo på 60-talet.

Samlingssalen i Sockenstugan var fylld till sista plats (minst 80 pers) , när Stig Eriksson rekapitulerade det historiska händelseförloppet i dåvarande Belgiska Kongo och i utbrytarprovinsen Katanga ledd av Moise Tshombe. FN-styrkorna hade kallats in 1961 av Kongos president för att slå ner upproret i Katanga. Stigs redogörelse gällde 1964, då den sista svenska bataljonen var stationerad i Kongo.

FN-soldaterna var förlagda på Kaminabasen. En jättestor bas motsvarande en tredjedel av Öland. Trots att basen låg i världens näst störste regnskogsområden var klimatet just där ganska behagligt, eftersom höjden över havet är ansenlig.

Soldaternas uppgifter var bl a att i samarbete med den reguljära kongolesiska armén övervaka ordningen i området och att bekämpa kvarvarande upprorsstyrkor samt hjälpa lokalbefolkningen på olika sätt. Många hade blivit hemlösa p g a kriget och varit tvungna att fly från sina hem till särskilda säkra uppsamlingsplatser. Vi fick se flera bilder på brända och övergivna byar.

Tillvaron var i allmänhet ganska lugn för FN-soldaterna under Stigs tid i Kongo. Tidigare, i början på konflikten, hade det varit regelrätta strider mellan FN-styrkorna och Tshombes Katangasoldater. Sammanlagt 19 svenskar stupade och 11 blev tillfångatagna, men senare släppta. Totalt var Kongodeltagandet den allvarligaste FN-missionen för Sveriges del någonsin med störst förluster i människoliv och meteriel. Sammanlagt 6 000 svenska soldater deltog under den tid FN var engagerat i verksamheten.

Efter Stigs berättelse vidtog en frågestund, samkväm och lotteridragning.

Ordförande Kerstin Svensson informerade om kommande studiecirklar, resor och andra aktiviteter samt önskade få i förslag på såväl aktivteter som resmål. Det fick hon.

Bo Henrysson informerade om situationen på äldreboendet, Björkhaga. En avdelning är stängd sedan i våras och ser inte ut att öppnas någon gång alls. Företrädare för omsogsförvaltningen hävdar att det inte finns några som vill bo på Björkhaga. Detta är helt fel enligt Bo H, som känner till minst tre personer, som velat flytta dit, men hänvisats till annat boende. Här ligger en hund begraven! Kommunen har en dold agenda med sitt agerande. Tänker men rent av lägga ner äldreboendet, Björkhaga?