Efter att alla vid 06-tiden hade embarkerat Kagans Buss styrde vår eminente chaufför Roger med säker hand bussen mot vårt första stopp, Susedalen, en rastplats vid E6 i närheten av Falkenberg, för att ta en bensträckare och avnjuta vår medhavda frukost. Det smakade mycket bra i det fina sommarvädret.

Mätta och belåtna fortsatte vi sedan resan mot nästa delmål på E6 genom Göteborg till Stenungsund där vår lokale guide Hans Berglund steg på. Under informativ och trevlig guidning av Hans åkte vi till Tjörnbron som förbinder ön Tjörn med fastlandet.

Hans informerade här om den otäcka olyckan i januari  1980 Foto Per S

Då den tidigare Almöbron blev påseglad och rasade som ett korthus i den mörka vinternatten. Åtta personer omkom i de sju fordon som hann köra över brokanten innan man lyckades stoppa trafik från båda sidor bron. Haveriet orsakades av att fartyget körde i brons bågrör p g a mycket is i den trånga farleden som påverkade fartygets manöverförmåga i kombination med dålig sikt och mörker. Fartyget blev helt strömlöst efter kollisionen varför man ej kunde larma om händelsen. Efter olyckan byggdes snabbt en kaj för färjetrafik mellan Tjörn och fastlandet. En helt ny bro, Tjörnbron, byggdes sedan i rekordfart och invigdes i november 1981. Den har en betydligt säkrare konstruktion, är längre med brofästen på fasta land och kan därför ej bli påseglad.

Resan fortsatte via mindre vägar på öarna Tjörn och Orust och vidare mot lunchstopp vid Håby Rasta, strax norr om Munkedal. Under färden fick vi innehållsrik och spännande information av vår guide om området vi passerade, både i nutid och i ett historiskt perspektiv. Resan fortsatte norrut på mindre vägar en bit in från kusten ganska nära norska gränsen.
Vi påmindes om förhållandena här under 2:a världskriget då Norge var ockuperat av tyska trupper och svenska beredskapsstyrkor var stationerade utmed gränsen. Numera arbetar många från trakterna i Norge p g a bättre löner och flera arbetstillfällen. Gränshandeln på den svenska sidan blomstrar då många norrmän lockas av låga priser.

Nästa stopp var Vitlycke Världsarv strax söder om Tanumshede där vi besökte museet och Vitlyckehällen. Vår kunnige guide Hans berättade om de välbevarade hällristningarna på stenhällen vilka är från perioden 1700-300 f.Kr (bronsåldern i Sverige). 100-talet oliks figurer är inhuggna i bergshällen. De föreställer viktiga saker och händelser för dåtidens människor i trakterna. "Brudparet" är den mest kända figuren. Det är svårt att förstå hur mycket arbete som krävs för att rista in figurerna i det hårda granitberget med dåtidens primitiva redskap. Figurerna är nu ifyllda med röd färg men det är okänt om de ursprungligen var målade.

Slutmålet för dagen var Stora Hotellet i Fjällbacka. Vid ankomst bjöd hotellet på en välsmakande kopp kaffe under tiden vi tilldelades våra respektive rum. Det var "spännande" eftersom rummen är av olika form, storlek och karaktär. Inredningen varierade också och några fick rum med fantastisk havsutsikt. Hotellet byggdes ursprungligen i mitten på 1800-talet och är tillbyggt och renoverat flertalet gånger. Efter incheckning hade vi ett par timmar att disponera på egen hand för en promenad m.m. innan vi på kvällen samlades för en två-rätters middag på hotellet. Middagen smakade utmärkt efter dagens reseäventyr. Stämningen var hög och det var trevligt att sitta tillsammans och prata en stund innan det var dags för nattvila.

Efter tidig frukost 4 juni samlades vi utanför hotellet för en guidning till fots genom Fjällbacka under ledning av vår nya guide Åsa Cunniff.

Åsa Cuniff berättar om Fjällbackas historia varav Stora Hotellet utgör en betydande del liksom Ingrid Bergman och Camilla Läckberg  Foto IL

Samhället har i ett historiskt perspektiv präglats av fiske med sillperioder (sillår), den senaste mellan 1877 - 1906. Sillfångsten måste tas om hand direkt vid ankomst i hamn, saltas och förpackas i tunnor eller kokas till tran i något trankokeri. Mycket stor tillgång på sill medförde många arbetstillfällen längsmed Bohusläns kust (främst under september-januari) och ekonomiskt välstånd. Många unga män från inre delar av landet sökte sig då till kusten för arbete inom sillindustrin. Under sillåren fanns det också problem med moraliskt förfall, misär och omfattande dryckenskap, till stor del beroende på att de unga männen "festade och levde rullan" på lediga stunder. Stora mängder sillavfall från fiskeindustrierna medförde diverse problem och sanitära olägenheter, främst i och omkring hamnarna. Tidsperioder mellan sillåren, med knapert fiske och få arbetstillfällen, innebar fattigdom och svält, s.k. nödår. Många, främst yngre män, flyttade då från området för att söka sin försörjning på andra ställen inom landet eller till andra länder.

Efter en kort promenad kom vi till den världsberömda skådespelerskan Ingrid Bergmans torg i Fjällbacka som invigdes 2015, ett hundra år efter hennes födelse. Här finns en staty av Ingrid Bergman samt diverse foton uppställda från hennes många besök. Ingrid Bergman besökte Fjällbacka första gången 1958 tillsammans med sin då blivande man, den berömde teaterproducenten Lars Schmidt. Han ville visa henne sitt sommarhus på den närbelägna ön Dannholmen som var hans ödsliga "granitparadis". Ingrid älskade stället från första stund. Hon tilltalades av den lugna atmosfären, den vackra naturen och de vänliga människorna. Ingrid och hennes barn lärde sig segla med Fjällbacka seglarskola. Varje år sponsrade hon en seglartävling för ungdomar, Dannholmen runt.
Ingrid delade ut priserna och bjöd barnen på saft och bullar. Hon tillbringade nästan varje sommar här fram till sin död 1982. Enligt hennes önskemål spreds askan runt Dannholmen. Efter Ingrid Bergmans död donerade Lars Schmidt en bronsbyst av Ingrid till Fjällbacka som invigdes 1983 av Ingrids fyra barn tillsammans med Lars Schmidt. 2015 invigde Föreningen för Fjällbacka en utställning med unika foton av Ingrids tid i Fjällbacka bakom statyn på Ingrid Bergmans torg. Vår rundvandring fortsatte genom den täta bebyggelsen i Fjällbacka vilken vår guide Åsa berättade om på ett sakkunnigt och inspirerande sätt.

Åsa berättade också om deckarförfattaren Camilla Läckberg (även civilekonom och entreprenör), född i Fjällbacka 1974 och uppvuxen där. Hon bor numera i Stockholm och är en av Sveriges mest lästa författare. Hennes kriminalromaner utspelar sig i och kring Fjällbacka. Den första romanen Isprinsessan (2003) fick snabbt många läsare. Camillas stora genombrott kom 2005 då hennes tredje bok Stenhuggaren kom ut. Den nominerades till årets bästa svenska kriminalroman. Camilla har skrivit tio böcker om polisen Patrik Hedström och författaren Erica Falck. Hon har även gett ut kokböcker och barnböcker. Hennes böcker är sålda i över 23 miljoner exemplar i 23 länder.

Promenaden fortsatte genom den tidstypiska bebyggelsen med uteslutande vitfärgade hus. Efter att ha klarat av den branta vägen med fantastisk utsikt över de charmiga husen och ut mot havshorisonten kom vi fram till den högt belägna kyrkan som var slutmålet för vår promenad i Fjällbacka.
Den är uppförd 1892 i nygotisk stil och uppbyggd av röd bohusgranit som har brutits på platsen. Kyrkans inre utformning är mycket ren och enkel med få utsmyckningar vilket präglade tiden i norra Bohuslän då kyrkan byggdes. Schartauismen hade då fått fäste och dominerade stora delar av livet för människorna här. Den strängt dogmatiska läran betonade människans frälsningsförmåga, enkelhet, avhållsamhet och flit. Den infördes ursprungligen av Henric Schartau från Lund som med sina utsända lärjungar som predikade och kontrollerade att läran tillämpades av människorna här.
Längst fram vid altaret finns sedan några år tillbaka en stor, vacker matta vars motiv beskriver olika delar och händelser från dagens vardagsliv. Den färgglada mattan är tänkt att "lätta upp" kyrkans övriga enkla utsmyckning och markera en förändring av tidigare läror och trosuppfattningar. Den är framtagen av en konstnär från trakten och bekostad och skänkt av en känd företagare i Fjällbacka som sålt sina uppfinningar till Tetra Pack.
Utanför kyrkans ingång står sedan 2009 den vackra skulpturen Pålarne, skapad av skulptören Pål Svensson och akvarellmålaren Arne Isacsson. Den är uppförd i bohusgranit i olika färger och har ett antal glaslaminerade ytor i akvarellfärger.

Vi lämnade Fjällbacka med fortsatt guidning av Åsa mot  Svenneby gamla kyrka. Under färden dit passerade vi Hamburgersund, ett populärt semesterställe med många turister sommartid. Vi fick höra att att kyrkan byggdes på 1100-talet i romansk stil, i skydd av en klippa på vars topp klockstapeln är placerad. Den låg då troligtvis ursprungligen i närheten av vattendrag som möjliggjorde båtförbindelser. Kyrkan har ej fönster på norrsidan enligt dåtidens tro. Tidigare fanns endast gluggar på övriga sidor som på senare tid har gjorts större. Kring 1730 renoverades kyrkan helt och fick i stort då sitt nuvarande utseende. Bl.a. fick innertaket trävalv. Påminns om att kyrkan då tillhörde det norska kyrkoväsendet som styrdes av ärkebiskopen i Oslo. Den sista högmässan i kyrkan hölls 1915. Därefter använder man den nya kyrkan i Svenneby, färdigbyggd 1915 i nygotisk stil och belägen några kilometer norrut. Den nya kyrkan är uppförd i granit som brutits i närheten. På senare tid hotades Svenneby gamla kyrka av risk för ras varför hela byggnaden totalrenoverades åren 2015-2017. Under vårt besök inne i kyrkan berättade en lokal guide om kyrkan och dess historia. Här finns bl.a. vackra utsmyckningar med altare- och takmålningar, dopfunt i täljsten från 1200-talet, altare från medeltiden och predikstol i barock från 1600-talet. Den lokale guiden avslutade vårt besök med att läsa några dikter på genuin bohuslänsk dialekt.

Nästa anhalt var Konstnärernas kollektivverkstad, KKV (öster om Bovallastrand). dit konstnärer, många från andra länder, kommer för att skapa sina konstverk av varierande slag. KKV Bohuslän är en av fyra liknande anläggningar i Sverige av riksintresse. Anläggningen är belägen på en gammal stenindustrianläggning, omgiven av stenbrott som fortfarande är aktiva. KKV ger yrkesverksamma konstnärer tillgång till material, välutrustade verkstäder samt möjlighet att träffa och få inspiration och idéer från andra konstnärer. I hela området finns en kulturtät miljö.

Innan avfärd serverades vi välsmakande kaffe och baguetter med ost och skinka från Kagans "busscaffé". Det var uppskattat och smakade bra i solskenet.

I Hunnebostrand vick vi uppleva Uddens skulpturpark som vi nådde efter en kort promenad alldeles intill havet. Här finns vackra och "spännande" stenskulpturer utställda över en stor yta. Man använder naturen som skådeplats. Skulpturerna smälter väl in i det natursköna området där havet möter land. Skulpturerna är gjorda av konstnärer från hela världen De flesta av stenskulpturerna / stenkonstverken byts ut varje år. Då får utställningen också ett nytt tema.

Här tog vi farväl av Åsa, vår kunniga, trevliga och inspirerande guide. Hennes insats har säkerligen medfört att många av oss längtar tillbaka att besöka några av de vackra "smultronställena" i Bohuslän.

Resans sista besöksmål var Smögen, där traditionsenligt en räkmacka eller fish and chips väntade oss på en vackert belägen restaurang alldeles intill bryggan. Våra magar började längta efter läckerheterna och väl på plats smakade det alldeles utmärkt tillsammans med en öl eller annan dryck. Innan resan hemåt fanns det också tid att ta en tur till fots på den långa välkända bryggan och känna av atmosfären samt njuta av sommarvädret, omgivningen och havsutsikten.
Vistelsen i Smögen avslutades med gruppfotografering utanför vår buss under trevlig och uppsluppen stämning.

Nu återstod hemfärd. Efter en bensträckare, och besök på vägkrog halvvägs nådde vi Fjälkinge kl 21.00, exakt på den av Kagan utlovade tiden. "Tack Kagan för en proffsig och säker körning, bra service och ett trevligt bemötande."

Resan till Bohuslän gav oss många goda minnen och upplevelser. Det fina vädret bidrog också till detta. Resan gav oss också möjlighet att lära känna varandra ännu bättre genom trevliga pratstunder här och där. Tack till alla som bidragit och hjälpt till med planering och genomförande av resan. Ett särskilt tack till Ingemar och Gunnar för deras arbete och insatser inför och under resan. Tack också Ingemar för alla roliga historier under bussturen som gav oss många hjärtliga skratt tillsammans. För egen del ser jag fram emot nästa resa med Willbattingarna. Hoppas alla andra gör det också.
/Bertil WP

Se gärna bildgalleri