Medlemmar från både Willbattingen och Norra Villands SPF-föreningar tillsammans, ca 75 st, hade mött upp på Sjölyckegården denna torsdagsafton.

Vi började med fika och kvällsmacka

Därefter lämnades ordet till kvällens föreläsare: Johan Ekblad från
Vuxenskolan tillika Röda korset representant.

Johan inledde med att backa tillbaka till 1944-1945. Andra världskriget går mot sitt slut. Ryska armén rycker fram på östfronten och de Allierade på västfronten. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem eller sitter fängslade i nazisternas koncentrationsläger.

En räddningsexpedition för de skandinaviska koncentrationsfångarna diskuteras. Det handlade om ca 6 000 fångar.

I februari 1945 beslöt Sveriges dåvarande utrikesminister Christian Günter att sända en rödakorsdelegation till Tyskland under ledning av Folke Bernadotte med syfte att rädda och föra skandinaviska koncentrationsfångar till Sverige före krigsslutet.
Folke Bernadotte lyckades via förhandling med Heinrich Himmler, dåvarande inrikesminister och SS*chef. I största hemlighet få till stånd att alla skandinaviska fångar flyttas till koncentrationslägret Neumengamme i norra Tyskland men inte längre. Himmler vägrade att låta fångar föras ut ur Tyskland.

Expeditionen sker i Röda Korsets regi. Svenska Krigsmakten ställde personal och material till förfogande. Mannskapet togs ut på frivillig väg bland anställda och värnpliktiga. 75 militärgröna fordon varav 36 bussar och 250 personer utgick från Hässleholm den 8 mars. Enligt order från UD skulle fordonen målas vita med Röda Korset logga på sidor och tak för att kännas igen. Vid ankomst till Malmö väntade stadens hela målarkår för att hjälpa till. 12-13 mars når bussarna slottet Friedrichsruh utanför Hamburg som blir expeditionens bas.

19 mars avgick 2 kolonner med totalt 24 bussar mot södra Tyskland. Målen var lägren Dacau, Mauthausen och Schörnberg. 5 dagar senare återkom bussarna till Neuengamme för att några dagar senare göra ny resa. I slutet av mars var ca 3 000 skandinaver samlade och lägret kunde inte ta emot fler utan att dessförinnan ha förflyttat ca 2000 av nazisternas fångar till andra läger vilket också skedde med de vita bussarna 27-28 mars.

Ny förhandling mellan Bernadotte och Himmler med målet att föra över danskar och norrmän till Sverige lyckades till viss del. Himmler tillät transport av danska och norska kvinnor, samtliga sjuka skandinaver och ett antal norska studenter. Danska poliser tilläts transport till Danmark.

Enligt plan återvänder en del av expeditionen till Sverige i början av april. Kvar var 24 bussar och 130 man. Här ställs aktionen inför frågan om det går att fortsätta?.
Bernadotte mottar tacksamt hjälp från Danmark. Ett stort antal fordon och totalt 450 personer ansluter till expeditionen. Kvarvarande svenskar skötte transporterna från koncentrationslägren och de tillkomande danskarna ansvarade för transporterna från Neuengamme till Sverige och Danmark.

12 april avgick 38 fordon varav 23 bussar för att hämta de danska judarna i Theresienstadt. Den 19 april kommer plötsligt en order att alla skandinaver skall transporteras till Danmark. Man lyckades med bedriften att under ett dygn transportera ca 4 200 personer från Neuengamme till Danmark.

Natten mellan 23 och 24 april träffades F Bernadotte och H Himmler en sista gång. Kriget går mot sitt slut. Himmler ger Bernadotte tillstånd att transportera bort vem han vill.

Några dagar senare transporteras 1000-tals kvinnor av olika nationaliteter från koncentrationslägret i Ravensbrück. Resorna de sista dagarna blev otroligt strapatsrika. En kolonn ledd av Gösta Hallquist besköts av allierade jaktplan.

På morgonen den 1 maj anlände de första svenskarna till Köpenhamn. På kvällen samma dag var samtliga i expeditionen åter i Sveriger. Efter expeditionens avslutande återgick såväl fordon som personal till sina ordinarie placeringar.
Totalt kom omkring 17 000 personer till Sverige.

Dokumentären om de vita bussarna har varit möjlig tack vare noggrann dagboksskrivning av bl.a Gösta Hallquist, frivillig värnpliktig som avslutar sin berättelse med de tänkvärda orden:

”Vi som har minnen av kriget bör påminna om vad som hände för inte så länge sedan. Ungdomarna är vår framtid. Det är de som ska se till att något sådant inte händer igen. Regeln att hjälpa sin nästa, behövs mer idag än någonsin”

Christina tackar Johan för en mycket fängslande föreläsning.

 /IL