Färden gick via Åhus - vidare på väg 19 till Fågeltofta, där vi svängde av på mindre väg, omgärdad av en praktfull allé, som ledde oss till anrika Kronovalls Vinslott. Huvudbyggnaden uppfördes under mitten av 1700-talet och byggdes om i slutet på 1800-talet till ett slott i fransk barockstil.
Ulf berättar att här numera bedrivs hotell-, restaurang- och konferensverksamhet varvat med pampiga, påkostade bröllop och festmiddagar. Slottet tillhörde från slutet av 1800-talet till 1991 en gren till den grevliga ätten Sparre.
Slottet donerades sedemera till en stiftelse med anknytning till Riddarhuset som än idag äger och förvaltar slottet med tillhörande jordegendom, ca 1 500 hektar. Slottet arrenderas sedan 1996 som vinslott (troligen det enda i Sverige) av familjen Åkesson och Åkesson Vin AB. Här lagras tiotusentals flaskor av svenskt mousserande vin i de djupa källarvalven. Det är också ett av Skånes mest kända spökslott.

I dessa trakter är också Mariavalls Kloster beläget på mark som skänkts av greve Erik Sparre på Kronovalls slott. Det är ett katolskt Benedektiner-kloster för nunnor inom den katolska kyrkan i Sverige. Klostret, som invigdes 1991 och klosterkyrkan 1995, driver gästverksamhet m m. Här kan man hyra ”celler” (gästrum) och bo några dagar om så önskas. Bokbinderi och bokhandel finns också. Dagligen hålls gudstjänst då även utomstående är välkomna att delta.

Vår färd gick vidare förbi den vita vackra Sankt Olof kyrka med det berömda norska helgonet Sankt Olof sittandes högst upp ovanför entrén, med den mytomspunna silveryxan i sin hand. Silveryxan är löstagbar och enligt sägen botas olika krämpor genom att dra yxan tre gånger över åkomman. Kyrkan, som ursprungligen byggdes under 1400-talet (tidig medeltid) och restaurerades på 1870-talet, är en populär vallfärdskyrka bland kristna samfund. Detta beror på den gamla Olofskulten och att offerplatsen Sankt Olofs källa är belägen här. Byns namn var ursprungligen Lunkende by. Eftersom kyrkan var Danmarks största Olofhelgedom blev detta ortsnamn bortglömt och hela byn fick kyrkans namn. Därav har denna by på Österlen den norske helgonkungen Olofs namn.

Färden fortsatte via Smedstorp och Löderup till nästa resmål, Dag Hammarskjölds vackert belägna Backåkra. Hammarskjöld var och är en av de mest kända svenskarna världen över, främst efter sin tid som FN:s generalsekreterare 1953-1961.

Efter välsmakande ”bussfika”; kaffe och ostfralla, fick vi en informativ guidning av Karin Erlandsson, författare och tillika guide på Backåkra sedan 1990. Hon välkomnade oss med det tyska citatet: ”När det är vackert väder åker änglar”. Vidare berättade hon om Dag Hammarskjölds liv och livsgärningar samt om sin nyutgivna bok ”Dag Hammarskjölds Backåkra" -  Platsens magi och föremålens historia”.

Så var det dags för egen rundvandring på gården. Efter att Dag Hammarskjöld tragiskt omkom under en flygresa i Afrika 18.september 1991, tillföll gården enligt hans testamente Svenska Turistföreningen och Svenska Akademin. Möbler, konstverk och personliga tillhörigheter flyttades från lägenheten i New York till Backåkragården som numera drivs som ett museum.

En del av oss besökte också meditationsplatsen några 100 m från gården, med avstressande, vacker utsikt mot havet och vyerna runtomkring. Platsen är omgärdad av en stenring med trappa vid ingången. I ringen finns en ca halv meter hög rund sten med inskriptionen ”PAX”, (latin som betyder ”fred, frid, harmoni” men även ”lugn, ro, sinnesfrid, sinneslugn, sinnesro”).

I november 2015 tog Stiftelsen Dag Hammarskjölds Backåkra över ägandet från Svenska Turistföreningen, STF. Kort därefter påbörjades en omfattande renovering (kostnad ca 12 milj). Den blev möjlig tack vare generösa donatorer, främst från Klas de Vylder och Amalia Wallenbergs minnesfond men även Svenska Akademin och Svenska Turistföreningen. Renoveringen blev klar strax innan FN:s generalsekreterare António Guterres i april 2018 höll sitt årliga informella arbetsmöte med FN:s säkerhetsråd på Backåkra. Det är hittills den enda gången som ett sådant möte ägt rum utanför New York. Det torde ha varit en stor kontrast för många av mötesdeltagarna att genomföra mötet på Backåkra, beläget i vacker kuperad miljö vid Kustvägen intill havet, i jämförelse med möten i New York.

Nedan en sammanfattning av viktiga händelser i Dag Hammarskjölds liv, 1905-1961

• 1905: Föds i Jönköping som fjärde son till Agnes och Hjalmar Hammarskjöld
• 1907: Familjen Hammarskjöld flyttar tillbaka till Uppsala
• 1911: Börjar skolan i ett privat hem
• 1914: Pappa Hjalmar utnämns till stadsminister
• 1922: Första utlandsresan till Tyskland
• 1923: Tar sin studentexamen
• 1925: Tar sin filosofie kandidatexamen
• 1928: Kurator på Upplands nation
• 1930: Tar sin juristexamen
• 1933: Docent i nationalekonomi
• 1936: Statssekreterare i Finansdepartementet
• 1941: Ordförande i Riksbankens fullmäktige
• 1949: Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet
• 1951: Biträdande utrikesminister i den socialdemokratiska regeringen
• 1953: Generalsekreterare i Förenta Nationerna, FN
• 1954: Efterträder sin far på stol 17 i Svenska Akademin
• 1955: Lyckades få amerikanska flygare från Koreakriget frigivna från Kina.
• 1957: Omvald som generalsekreterare i Förenta Nationerna, FN
• 1961: Omkommer i en flygolycka i Ndola, Nordrhodesia
• 1961: Tilldelas Nobels fredspris postumt
• 1963: Boken ”Vägmärken” ges ut (bygger på en ”vitbok”; från Hammarskjölds privata manuskript/anteckningar som upphittades efter hans död. Han benämnde dem ”Förhandlingar med mig själv – och Gud”.

Nästa delmål var Gunnarshög strax utanför Hammenhög. Här kallpressas rapsfrö till extra fin rapsolja som även benämns ”Guldet från Österlen" . I den egna gårdsbutiken, kunde inhandlas egentillverkad kallpressad rapsolja i små och stora förpackningar smaksatta med diverse kryddor.
Efter inhandlande av gårdens produkter och en paus i solskenet bar det iväg till nästa resmål, Svabesholms Kungsgård. Innan dess passerade vi Glimminge och fick från bussen en skymt av den medeltida borgen Glimmingehus som sedan 1924 ägs av Riksantikvarieämbetet.
Borgen innehåller många av dåtidens försvarsverk, bröstvärn, falska dörrar, blindgångar, hål till kokande tjära, vallgravar, vindbryggor och andra dödsfällor. Allt detta för att överraska angripare och skydda borgen mot anfall. 

Vi fortsatte vidare mot kusten via Gislöv mot pittoreska Brantevik vars hamn kring sekelskiftet 1900 hade Sveriges största handelsflotta räknat i antalet fartyg. Samhället var förr delat mellan två socknar och hade därför 2 hamnar, 2 skolor, 2 vindmöllor etc. Brantevik är attraktivt (vilket bl a framgår av huspriserna), särskilt under sommaren kommer många turister och sommarhusägare hit.

Vi når Simrishamn, ”Österlens huvudstad” med stadsrättigheter från 1200-talet - passerar centrala delarna och hamnen. Staden är en populär sommarstad inramad av hav och natur. Hotell Svea har en lång historia med gamla anor. bl a välkänt för sina ”Skånska gillen". Fritiof Nilsson Piraten var en flitig besökare. De tre hamnarna, Fiskehamnen, Turisthamnen och Småbåtshamnen, är välbesökta, särskilt under sommaren. Här finns också ett Marint Centrum. 
Resan gick vidare norrut via Baskemölla, känt för Konsthallen och för att ”konstrundorna” började här. Vik som är det äldsta fiskeläget på Österlen, passerades.

Väl framkomna till Svabesholms Kungsgård (ca 2 km från Stenshuvuds nationalpark) avnjöts efterlängtad lunch. Vi serverades ”Wallenbergare” som smakade utmärkt. Gårdens ägare Anders Thuresson berättade om gårdens historia och de olika verksamheterna här. Benämningen ”Kungsgård” kommer ursprungligen från freden 1658 mellan Danmark och Sverige, då danska adelsmän fick behålla ett antal ”Kungsgårdar” i Skåne, medan Bornholm tillföll Sverige. År 1660 ändrades detta så att ”Kungsgårdarna” tillföll Sverige och Bornholm blev danskt.

Caféet startade 2006 och Gårdhotellet 2015. Här finns också en större festlokal för konferenser, fester och andra sociala arrangemang. Restaurangens grönsaker, kött och ägg m m kommer till största delen från Svabesholm och närliggande gårdar. Gården är självförsörjande på el (solceller och vindkraft) och värms upp genom eldning av flis från egen skog.

I anslutning till gårdsbyggnaden finns den vackra Engelska Trädgården, som drivs av Anette. Hon berättar att det är en blommande besöksträdgård, skapad med inspiration från England. Och att hon började anlägga trädgården 2013 och öppnade 2015. Ytan är ca 3 000 kvm och indelad i många olika rum. Här finns färgstämda dubbla perennrabatter, rosenträdgård, ängar, växthus, lusthus, allmogeträdgård, köksträdgård, damm och skugghus. Under höst och vinter läggs årligen ett nytt 5-10 cm lager av upphettad kompostjord i rabatter till växterna i trädgården. Enligt Anette används ingen annan gödning. Trädgården fick Simrishamns kommuns Arkitekturpris 2016 och är en av fyra svenska rosenträdgårdar som rekommenderas av David Austin, brittisk ros-odlare och författare. Det kommer årligen ca 10 000 besökare hit. Här finns också en välbesökt blomstershop med stort utbud.

Vi fortsatte resan förbi Stenshuvuds Nationalparks entré, Svinaberga och Österrikevägen (bekant för Ulf Lundell). Vidare förbi Kiviks Musteri (Kiviks största arbetsgivare) med dess äppelodlingar, Björn Ranelids äppelodling och Kungagraven (tillfälligt stängd p g a rasrisk), skeppssättning och domarring. Hamnen i Kivik passeras. Här bodde den välkände Fritiof Nilson Piraten (sedan ungdomstiden kallad för ”Piraten”) på somrarna. I hamnområdet kunde han då ses på morgonpromenader iklädd badrock och med sin karakteristiska basker. I Kivik finns en staty av ”Piraten”, rest av Piratensällskapet.

På kustvägen norrut passerar vi Vitemölla, ett gammalt fiskarsamhälle som började formas i början på 1700-talet. Här finns ett badhotell samt många sommarhus. Vitemölla strövområde är populärt att vandra i med sina långa stränder, betade strandängar och blommande vackra backlandskap.

Strax innan sista raststället vid Brösarps backar passerar vi Ravlunda kyrka, känd för att Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972) ligger begravd här under en vida berömd gravsten med inskriptionen:
”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allting till morgondagen. Dock förbättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan.1972”.

Fritiof Nilsson Piraten var advokaten som blev författare. Han var son i stinsfamiljen i Vollsjö (”vanartig son” enligt egen utsago) - gick på Katedralskolan i Lund där han blev ombedd att sluta - gick på läroverket i Ystad där han blev relegerad - tog studenten i Kristianstad en termin före sina tidigare studiekamrater - studerade i Lund och blev jur-kand 1918 - arbetade som advokat i Stockholm och Tranås under 1920-talet. 
Vid den tiden samlade han materiel och började skriva. Under lundatiden var han en legend som historieberättare. 1932 debuterade han som författare med boken ”Bombi Bitt och jag” och blev berömd över hela landet. Ett av ”Piratens” många kända citat: ”Det finns ingenting som inte hänt men mycket som inte berättas”.
På Ravlunda kyrka ligger också musikern ”Piratens” vän Olle Adolphson begravd.

Framkomna till rastplats vid Brösarps backar dukade Ulf, upp en ”smarrig” eftermiddagsfika, kaffe och Wienerbröd som vi avnjöt i ett fantastiskt brittsommarvädret med vackra avstressande österlenska vyer runt omkring oss. Eftermiddagen går mot sitt slut. Vi passerar Brösarp mot Åhus och hem till Fjälkinge.

Jag är övertygad att samtliga av oss Willbattingar tycker att bussrundturen på Österlen i det fantastiskt fina sommarvädret, med sightseeing och besök på några av Österlens många ”smultronställen”, varit mycket avkopplande, trevlig och intressant. Mot bakgrund av att vi under två år ej kunnat genomföra någon resa tillsammans p g a tidigare Covid-restriktioner, kändes denna resa också befriande. Äntligen blev det möjligt!

Ett stort TACK till Ulf som både ”rattat” bussen och guidat oss genom det vackra österlenska landskapet.
Bilder från resan finner du i bildgalleriet

Mera intressant information finns att läsa
* Dag Hammarskjölds liv och gärningar  / B WP
* Dag Hammarskjölds Minne, Blogg  / Karin Erlandsson

/BWP