I medlemsnytt nr 4 under 2023 hittade husse en inbjudan till en kurs som skulle handla om husse/matte och jag. Det stod ”Hunden och jag”, men ni förstår säkert vad de menade. Det kändes som att det skulle kunna vara något för husse och mig, för det enda kravet som ställdes på honom var att han skulle ta sig dit och inte glömma att ta med mig. Efter mycket tjat fick jag husse att anmäla oss till kursen, men då var den tyvärr redan fullbokad. Som tur var så visade det sig att det var så många anmälningar att kursen kunde dubbleras och vi fick också plats. 

En torsdag i början av april hade vi i torsdagsgruppen vår första träff. Vi är 8 hundar av olika raser och storlekar som träffades hemma hos Inger Larsson. Det är hon som är instruktör och hon ska lära oss att försöka förstå hur husse/matte fungerar, vilket inte alltid är det lättaste. 

Inger Larsson, kursledare

Vi började med att hälsa på varandra. Vilken lycka, en massa nya kompisar som man inte sett förut. Det var mycket dofter att ta in och lägga på minnet. Efter att ha hälsat, sa Inger till oss att vi skulle gå in i hennes trädgård. Där stod vi alla i en halvcirkel, när hon ville att vi skulle visa hur det såg ut när husse eller matte kallade in sina hundar.

Här är vi alla samlade, Signe, Zannu, Tintin, Marsi, Pepsi, Viola, Morris, Zloby och jag Buddy.

Jag kollar in mina nya kompisar

Det var lite olika resultat, men det var en svart hund som var jätteduktig och verkligen visade hur det skulle gå till. Sedan när det blev min tur fick Inger hålla i mig medan husse gick och ställde sig 10 m bort. Precis när hon släppte mig, så kände jag dofterna från en buske en bit bort. Det var dofter som jag bara var tvungen att kolla. Husse stod och ropade på mig hela tiden, men just då hade jag inte tid med honom.

När alla hade gjort en inkallning minst en gång, sa Inger att det var egentligen inte oss hundar hon kollade på utan mer hur husse/matte betedde sig när de lockade på oss. Efter att vi tränat en stund till i trädgården gick vi in i hennes hus och fikade. Man skulle kunna tro att åtta hundar och 10-12 vuxna i ett kök skulle bli stökigt, men det gick hur bra som helst. Det var kul att sitta och titta på alla de andra hundarna, samtidigt som husse drack kaffe och käkade bulle.

På torsdagen en vecka senare var det dags igen att åka till Inger Larsson och hundkursen. Redan när vi började närma oss Hosjö kände jag mig både uppspelt och glad. När husse öppnade dörren kastade jag mig ut, för jag ville ju träffa mina nya kompisar igen och då särskilt Pepsi, den lilla söta vita pudeln.

När jag kom in i trädgården såg jag att Inger hade ju i ordning en bana med olika hinder som vi skulle ta oss igenom. Några hinder var riktigt läskiga och jag förstår inte riktigt hur hon tänkte. Ett hinder var ett stort mörkt rör, som husse ville att jag skulle krypa genom. Det kändes inte alls bra, men så fick jag syn på Pepsi i andra ändan av röret och då visste jag inte hur fort jag skulle ta mig genom hindret.

Matte till Zloby visar hur man kryper i tuben

Pepsi, min favorittjej på kursen

Ett annat hinder var en ett bollhav som husse ville att jag skulle hoppa i. Det var bara jobbigt, men efteråt berättade mina kompisar att det fanns hundgodis gömt bland bollarna. Det kunde väl husse ha sagt från början, så hade jag vetat vad jag skulle leta efter.

Även den här gången gick vi in och fikade. Inger gav då en massa tips om hur husse skulle lära mig att göra saker så att vi skulle få det mycket roligare tillsammans. Om han nu lyckas komma ihåg hälften av vad hon säger, så kommer det här att bli jättebra. Då kanske jag kommer till honom när han ropar, men vi får se. Han måste nog skaffa ett bättre hundgodis om det ska lyckas. Mig lurar han inte så lätt.

Det har varit några jätteroliga kvällar med en massa nya kompisar. Hoppas att husse tar mig med på flera kurser, om han nu orkar.

Buddy berättade för husse Herbert Carlén, som skrev. Bengt Erik Calles, husse till Zloby fotograferade.