Vi har beslutat oss för att fortsätta vår matlagningskurs via spis och mikrovågsugn!
Den här säsongen skall vi även försöka oss på att förstå kökets alla mystiska beredningsmaskiner. Ingen av oss har någon utbildning på, om hur apparaterna fungerar annat än att trycka på och av.
Vår okunskap har visat sig varje gång vi skall tina djupfrysta fiskar m.m. som våra kära lärare alltid köper, trots våra klagomål.
Läraren Erik var sjuk denna kväll, den andre läraren Kvarnis var så förkyld så honom ville vi inte ha i närheten av oss i köket!
Nu skulle vi trots allt framställa vår första vårmeny.

Dukning och Diskning: (Kvarnis!)
Förrätt: Kräftsoppa; tomatsoppa med kräftstjärtar. (Per-Åke & Hasse)
Varmrätt: Grytkokt torsk med sås och kryddor. ( Lars-Eric & Janne)
Efterrätt: Trifle på äpple med smulkrips och vaniljeglass. (Göran & Ove)

Förrätten:
Kräftstjärtar, 1 l Kelda tomatsoppa, dillfrön (som aldrig hann gro), 2 dl crème fraiche, 1 msk konjak (som gått upp i rök innan) samt 1/2 dl hackad färsk dill. Det var bara att hälla i, röra om och så var det klart för spisen, kokning i 5 minuter, klart!
Varmrätten:
Kokt ris, som inte var tillräckligt kokt enligt en matgäst och grytkokt och stekt torsk i vitsås av crème fraiche och mjölk m.m.
Det var bara det att torsken var djupfryst och vi har fortfarande inte hittat bruksanvisningen till mikrovågsugnen!
Lars-Eric, Janne och vi två efterrättsherrar försökte få i gång mikron utan resultat, så det var bara att gallskrika på Hasse som låg och vilade i dom mjuka fåtöljerna i vänthallen utanför köket.
Ännu en gång fick Hasse i gång brummet, det är ju enkelt var Hasses kommentar. Varmrättslaget blev lyckliga.
Göran och jag höll på med efterrätten, när jag plötsligt känner en ovanlig lukt från mikron och frågar hur länge fisken skall tina. Lugna Janne säger till sin kompis att firrarna är nog klara nu, så de rusar fram och avslutar processen.
Mycket riktigt, torskarna hade torskat in, de hade exploderat i lagom stora bitar för att gå direkt i stekpannorna.
Efterrätten:
Äpplen i 30% syrad grädde med vanilj och glass.
Medan Göran skalade äpplen började jag med smulpajen och som sagt, den pajade jag.
Jag läste fel i receptet angående smörmängd, men det märkte vi först när skulle knåda den till långa korvar enligt receptet för att sedan platta till dem som till tunnbröd.
Det gick ju inte, finns det någon som kunnat rulla ströbröd?
När jag läste om receptet såg jag att jag halverat smörmängden, jag fick hälla tillbaka smulorna i matberedaren och klyfta ned 150 g smör till, då blev det äntligen en degliknande massa.
Nu gjorde vi 3 st. 40 cm långa rullar som vi sedan plattade till så att de blev ungefär 3 mm tjocka, för att sedan kunna bryta dem i smådelar och blanda med äpplen och grädden i dessertskålarna.
Vi vispade grädden lagom tjock och blandade i den mängd vaniljsocker som angavs, men jag tyckte inte att vaniljsockret bet på den syrade grädden så jag tredubblade mängden vanilj och
då blev det mycket godare. Det förtäljde jag inte till någon närvarande.
Äppeltärningarna skulle kokas i ett sockerbad med skrapad vaniljestång. Jag hade aldrig sett en vaniljestång tidigare så jag gick och frågade Kvarnis hur man gör och han sa att det är bara att skrapa!
Naturligtvis blev ju det ett riktigt fjasko, jag höll den i ena änden ovanpå skärbrädan och skrapade med en vass kniv, det blev en massa svarta remsor cirka 15 mm långa så det var ju lätt.
Sedan skrapade vi ihop dom svarta remsorna och lade ned dem i sockerlagen och i med äppeltärningarna efteråt, röran fick koka på låg ström i 13,5 min.
När det ansågs vara klart så hjälptes vi åt, Göran och jag, vi tog varsin ingrediens och blandade i dessertskålarna varv på varv. Det blev mycket pajdegskakor över och dem använde vi sedan som kaka till kaffet!
Sedan lät vi dem stå i väntan på efterrättsdags, då vi tillförde glasskulan ovanpå.
Det var nu dags att konsumera rätterna tre!
Allt var jättegott, det blev inga rester och alla berömde varandra, vilken drömmiddag, om ni visste. Magarna blir större o större, vi måste börja banta!
Vi avslutade dagen med disk och hiss!

Ove Forsberg Östansjö 2018-02-12