Rapport från dag 1

Uppdaterades: 14 april 2017

En besvärlig inledning på matlagningscirkeln

Hallsbergs glada matlagningsgäng, första kvällen!

När jag anländer till parkeringen väntar redan 6 gubbar vid ingången till Bra Begagnat, sedan kommer Hasse och Per-Åke och vi är fulltaligt 8 st.
Kvarnis låser upp ingången och vi vandrar in några 10 tal meter till hissen.
Alla vill in i hissen för vi skall upp till 4:de våningen och det finns inga trappor dit upp, jag säger då att vi åker upp i två omgångar. Nej säger Per-Åke hissen är för 12 personer och vi är ju bara 8.
Ok, vi trycker i hop oss, dörren stängs hissen börjar gå uppåt i lagom takt, när vi kommer upp till fjärde våningen stannar hissen och en vänlig röst säger välkommen till våning 4!
Tiden går men dörren öppnar sig inte, vi väntar lite men inget händer.
Fan... tänkte jag! Kvarnis säger, vi åker ner igen och börja om. Han trycker på nollan för att åka ned men hissen står kvar där den står och 4:an lyser grön. Då säger Per-Åke:" jag såg ett nyckelhål och en röd lampa på väggen där nere (1), vi kanske missade att låsa upp hissen!"
Nej säger Kvarnis lugnt.
Plötsligt kommer det upp en information på hissens display hissen ur funktion!
Där står 8 st pensionärer i en hiss på 4:de våningen som inte orkade upp i slutläge på grund av förslitning, så dörrarna gick inte upp.
Jag känner ju till att man skall trycka på larmet så jag gör det och en klocka klingar utanför dörren, men där finns ju ingen, kl. är ju 16.15 och alla har gått hem. Nu börjar det bli varmt i hissen, våra ansikten blir rödare och rödare, själv vet jag inte hur jag ser ut men Pelle i hörnet är kritvit i ansiktet. Nu kommer alla goda råd, vem vi måste ringa till, själv har jag nyladdad telefon men känner inga ansvariga för huset. Ännu en gång säger Per-Åke att han sett den röda lampan där nere (2).
Plötsligt står 4 personer med telefonen i handen, jag får det ena telefonnumret efter det andra som jag prövar, jag ringer ägaren till huset och han är i Karlstad.
Men han säger att det står ett telefonnummer i övre högra hörnet som vi kan ringa. Det går till hisslarmcentralen.
Per-Åke ringer till dem och de lovar skicka en kille som utgår från Örebro, det tar bara 30 min.
Efter 30 min börjar mina ben att darra, då vet jag vad det betyder, blodsockret behöver stillas, jag letar i alla fickor men hittar inget att suga på.
Vad letar du efter säger Per-Åke?
Jag berättar att jag snabbt måste få i mig något sött för att inte svimma!
Här, ta här säger Kvarnis, och räcker mig ett 2 kg:s sockerpaket som fanns i matkassarna, jag tittar på det och liksom inte fattar vad han menar, sen säger jag, nej det blir för mycket och lämnar tillbaka det.
Jag rotar i kassarna och hittar en stor tomat som jag snabbt mosar i mig, faran över. När det bara är skölken kvar av tomaten lägger jag den på golvet bakom Per-Åke som utbrister äter du inte den med den bästa näringen? Jag svarar bara, du får den.
Ännu en gång säger Per-Åke att han sett den röda lampan där nere (3:dje eller 4:de). Det måste ha varit felet! Nej säger Kvarnis lugnt!
Det har du sagt 4 ggr nu, säger jag åt honom, 5 ggr säger Erik som står bakom mig!

Nu har det gått 40 min. Vi ringer föreståndaren för Byggingvar, dom brukar vara här och renovera säger Per-Åke!
Nu orkar jag inte hålla den här längre säger Janne och ställer ned sin medtagna extraspis på golvet!
Jag får namn och adress Korsgatan av Kvarnis, jag hittar ett nummer på Hitta.se så jag ringer och någon svarar. Jag förklarar snabbt vad som hänt och att vi håller på att storkna i hissen.
Då svarade en vänlig man att han omöjligt kan hjälpa oss ty jag är en glad pensionär och sitter ock kollar på ishockey i mitt hem i Ystad!
Det är tur att ingen har cellskräck säger Per-Åke!
Nu är det inte roligt längre utbrister Kvarnis, alla börjar knäa och suckar.

Jag tänkte så här, om dom svimmar här så lägger jag mig med näsan i hisspringan så jag kan andas bättre.
Nu säger jag till Per-Åke att han får ringa upp larmcentralen och höra var servicekillen tagit vägen, det har nu gått 45 långa minuter, det är nu säkert 45 grader i hissen.
När han efter cirka 10 minuter får tag på killen, säger han att han står på parkeringen utanför!
Nu tänds ljuset igen inne i våra dimmiga huvuden!

Efter cirka 5 min rycker det till i hissen och den börjar gå nedåt, det är knäpptyst i hissen!
Den stannade, och efter långa sekunder går dörren upp, luften kommer in, vi strömmar ut i hallen, åtta rödskinn tackar killen utanför.

Den röda lampan skulle lysa!

Det var första matlagningskursdagen! Vi fick ingen mat den här första gången.

2017-03-20

Ove Forsberg

 

Publicerades: 14 april 2017 Uppdaterades: 14 april 2017