Rapport från dag 6, examen

Uppdaterades: 08 juni 2017

Sista gången denna termin innebar fest med fruar, festmat och tårta

Dag 6.
2017-05-29

Minnesanteckningar från sista dagen av SPF:s matlagningskurs.

Så var det dags, sista matlagningskursen före sommaruppehållet och inbjudna var kursdeltagarnas fruar.

Vi hade inbjudit damerna att anlända 1 timma efter oss själva vilket visade sig vara för tidigt, det skulle ha varit 1,5 timmar efter oss.
Detta innebar att långt innan vi var beredda började det ena ansiktet efter det andra visa sig i dörren in till köket och snabbt fick vi mota bort dem, det skulle ju få vara en överraskning, då får de ju inte stå i dörren och kika.
Vi var i gång alla, så snart vi kommit upp i lokalerna på 4:an. Göran & jag (Ove) skulle ansvara för dukning, Janne & Lars Eric för förrätten, Kvarnis & Erik för varmrätten, och Per-Åke & Hasse för efterrätten.
Köket var fullt av gubbar, vi hade anvisat damerna soffgruppen runt hörnet utanför köket så de inte skull känna på dofterna från köket. Göran och jag sprang i skytteltrafik mellan köksskåpen och matsalen där vi dukat upp det för oss vackra bordet.
Sexton av allt, tallrikar, fat, koppar och instrument!

Förrätt: Krustader med fyllning av pepparrotsgrädde med rökt viltkött.
Varmrätt: Ugnsstekt lax med löjromssås och dill samt pressad potatis.
Drycker: Vatten och cider
Efterrätt: Pannacotta men bärtak.
Kaffe och PW - tårta

Och, och, och i vanlig ordning tänkte vi inte ända fram utan fick ta omvägar i recepten, Vårt samarbete mellan receptmakare, inköpare och tillagare har haltat lite men vi är ju där för att lära oss, det tar sin tid, jag är ingen köksmästare efter sex dagar, men är på god väg.
Däremot har flera av oss fått göra fler hål i våra bälten, tyvärr!
Maten som vi bjöd på vid denna avslutning hade vi bestämt tillsammans, själv var jag inblandad i förrätten, men överlevde!
4 kg potatis, 16 (frysta) laxbitar, salt, peppar, dill, 3 förpackningar rökt kött, 2 liter vispgrädde, flera burkar löjrom, frysta bär och god stämning.
Någon okänd person hade bytt ut dillen mot gräslök i varuvagnen på ICA, vilket resulterade i en desperat diskussion hur vi skulle krydda laxen, men det löste sig vi hittade ett paket fryst dill i frysen, konstigt nog i vårt fack, vilken tur!
Förrätten skulle serveras i tre små krustader per person så det blev 32 st. Så vi hjälptes åt flera stycken av oss.
När Erik sade att det var 30 minuter kvar innan varmrätten var klar, serverade vi förrätten och inbjöd alla till bords.
Vi åt och drack, den ena rätten avlöste den andra, maten räckte och blev över, ingen gick hungrig från bordet. Däremot tvärs om, jag hörde stönande när vi reste oss upp, själv bet jag i hop.
Maten var väldigt god, vår lärare är duktig, vi har roligt varje gång.
Den fina tårtan som vi fått i present för flit och skoj skulle nu angripas. Vi fick börja med att ta varsin 16:del. Eftersom jag hade fått uppdraget att gå runt med tårtan till alla, så fick jag ta tårta sist!
Många är försiktiga med farligt kaffebröd så det var mer än en 16: del kvar av tårtan när det var min tur men jag vågade inte ta riktigt allt som var kvar.
Nu hade jag en sådan tur att just som när jag tog min stora bit råkade rosen falla ned från toppen (jag älskar rosa marsipanrosor) så jag tog den med.
När jag satte mig vid min plats sa min fru, - tog du rosen? Jag svarade som det var, att den fallit ned just när jag tog. Hennes svar kom snabbt, jag vet nog!
När jag fyllde 50 år, fick jag en tårtkartong med 50 marsipanrosor av mina kollegor som en påminnelse om att jag helt fräckt hade snott en ros på en annans födelsedagstårta på jobbet en gång, vilket gjorde att jag blev helt utbuad.
Nu sparade jag kvällens ros till sist, bara för att få njuta av den som efterrätt till kaffet.
Jag smög in rosen i munnen snabbt så att ingen skulle se något och började suga lugnt och försiktigt. Men den smakade inget vidare och jag lyckades inte tugga sönder den. Jag bollade den fram och tillbaka i munnen mellan hörntänderna. Till slut tog jag min servett och låtsades torka mig om munnen och lirkade ut rosen i handen och tittade försiktigt på den och se... det sticker ut en veke ur rosen, bagaren hade fått en ljus idé! Alla rosor görs inte av marsipan... men synden straffar sig själv.
Vi misslyckas i bland, men då blir det ju bara en ny rätt att skriva in i kokboken, eller hur!
Vi fick beröm för vår mat av våra fruar.
Efter kaffet var det bara, disken kvar, fy,fy,fy, en jättehög! Det fanns inte en tom yta i hela köket Den som dukar den diskar, undrar vem som hittat på den ordningen, måste vara någon med en speciell humor.
Disken tog över en timme och diskmaskinen blev proppmätt,
Göran är en lång man och diskbänken är låg: Mer förklaring behövs ej, han stönar men är en enastående diskkamrat. Som tur är hoppade både Janne, Hasse och Lars-Eric in och hjälpte till på slutet, när både Göran och jag gick dubbelvikta.
Själv är jag 1,92 och Göran är längre än mig, diskbänken knappt en meter hög, tänk er själva!

Östansjö den 6/6-2017 //Ove Forsberg

Publicerades: 08 juni 2017 Uppdaterades: 08 juni 2017