Så har det då hänt igen!
Historiegruppen i SPF har varit ute på en liten resa, noga räknat en heldag. Vår kunnige ledare för historiegruppen Mats Friberg och vår egen pärla Erna tillika busschaufför tog oss till Rydals museum.

Under resan redogjorde Mats för utvecklingen av industrisamhället i stort och i Viskans dalgång i synnerhet. Väl där dukades det upp med medhavd kaffe och rykande färsk chokladkaka. Efter detta vidtog en synnerligen intressant guidning i museet där vi fick veta hur samhället vuxit fram, från att ha varit tre gårdar mitt ute i ingenstans, till att bli en storindustri med många anställda. Ett stort problem var vattenkraften. Med en fallhöjd på endast tre meter blev det inte mycket till kraft. Så småningom blev det en ångmaskin på hela 35 hästkrafter som fick lite snurr på verksamheten. Rydals spinneri var en av Sveriges första industrier som installerade elektrisk belysning. Kanske detta påskyndades av att fabriken brann flera gånger pga. bomullsdammet. Detta damm som fanns i stora mängder var rena krutet. Tillsammans med fotogenbelysning med öppen låga var detta ingen bra kombination.

Guiden gjorde ett bra jobb, eftersom den avsatta tiden blev dubbelt så lång som beräknat.

Efter denna faktaspäckade information gick resan vidare rakt ut i omgivningarna där det finns mängder av förläggargårdar. En av deltagarna, Marita, född i trakten och hade arbetat i textilindustrin, hade en hel del att berätta. Efter en stund steg en guide på bussen som hade ytterligare intressant information om förläggargårdarna.

Lagom till lunchtid hamnade vi på en trevlig restaurang, och eftersom det var torsdag gick det åt en hel del ärtsoppa och pannkakor. Mätta och glada åter till bussen där guiden tog oss vidare bland förläggargårdarna. På en av gårdarna blev det ett besök i ett av husen där vi kunde se bl.a. en hel del verktyg från förr.

Vi lämnade alla dessa förläggargårdar med kurs mot Fjärås bräcka. Under resan dit berättade Mats på ett föredömligt sätt hur bräckan kom till under istiden och varifrån allt material kom. Under ett kort uppehåll på själva bräckan tog vi en liten promenad i snålblåsten. Snabbt tillbaka i den varma bussen för vidare färd hemåt. Av någon underlig anledning hamnade vi utanför en "godisbutik" av den högre klassen. Förutom att vi kunde handla praliner av alla slag kunde vi beskåda en kille som knådade ihop en marsipangris på nolltid. Han hade smygtränat!

Sista delen av resan passerade vi Sätila med omnejd, där Anita berättade om både gårdar och företeelser i trakten.
Den fullsatta bussen anlände i utsatt tid till torget i Bollebygd

Bengt Kristensson