Julavslutningen i SPF Kedjan drog fullt hus i församlingsgården trots bedrövligt slaskföre på vägen dit. Bolinders stod för musiken och borden var julfint dukade. Glögg serverades vid ankomsten och på varje tallrik låg en vacker egentillverkad juldekoration av bland annat rönnbär. Stämningen var hög och aptiten på julgröten och skinkan var god. Det sedanliga lotteriet hade dagen till ära extra många och fina vinster, i flera fall tillverkade i föreningens verksamhet.

Julavslutningen kunde detta år samordnas med ett viktigt jubileum. Det är 80 år sedan SPF som förbund bildades. Det skedde vid ett möte i Göteborg den 5 september 1939. Förbundet fick då namnet SFRF (Sveriges Folkpensionärers Riksförbund). Namnet ändrades 1986 till SPF. Jubileet firades genom att föreningen bjöd på jubileumstårta till kaffet och att ordföranden Ingemar Sandström gjorde en genomgång av organisationens historia och utveckling.

Drivkraften till att organisera pensionärerna var de dåliga förhållanden som äldre levde under. I början av 1940-talet fanns ca 500 000 ålderspensionärer över 67 år. Det existerade en form av folkpension ända sedan 1914, men den var blygsam och ojämnt fördelad. När pensionärsorganisationen bildades var drygt 60 procent av pensionärerna beroende av fattigvården för sin försörjning. Det nybildade förbundet hade stora uppgifter framför sig och samlade folk med vitt skilda intresseinriktningar. Detta ledde till att förbundet redan efter några år kom att delas upp i två delar. Utbrytarna tog namnet RO (Sveriges folkpensionärers Riksorganisation), och blev sedermera dagens PRO.

Mycket har hänt sedan pensionärsorganisationerna bildades. Förbättringar har skett. Fattigvården är inte längre enda lösningen för flertalet. Men uppgiften att bevaka pensionärernas intressen finns kvar. Det finns nu över två miljoner folkpensionärer. Ekonomi och bostäder är nu likson på 40-talet viktiga frågor.

Förbundet har utöver uppgiften att påverka samhället och politikerna också inriktningen att skapa sociala mötesplatser för de äldre. D.v.s. att verka för att äldre kan träffas och vara delaktiga i det sociala livet. Kedjans julavslutning var ett bra exempel på detta. Mötet gav julstämning i gemenskap, god förtäring och viktig information om föreningen och om samhället i stort.

Ett stort tack till alla som bidragit till en trevlig sammankomst. Ulla, Karin och Marianne i köket. Britta och Åsa som var involverade i det mesta men också hann både servera och sköta lotterierna. Och inte minst Britt-Marie som på ett trevligt sätt tog emot alla gäster och bidrog till att allt fungerade. Tack också till alla övriga som med fina insatser såg till att det blev ett trevligt möte.

Bengt-Olov  Käck