Dublinresa

  • På väg över Ha´penny Bridge i Dublin. Äldsta bron över floden Liffey

In Dublins fair city

Tjugo pensionärer från SPF Kedjan i Nordmaling reste på påskdagen till Irlands huvudstad Dublin. Det fanns flera skäl till utflykten. Att få möta våren på den gröna ön Irland är i sig en upplevelse. Men Dublin har mycket mer. Där finns vacker bebyggelse, trevliga mattraditioner, och ett rikt kultur-och nöjesliv. Staden är gammal och har en dramatisk historia. Den grundades som en vikingabosättning, och har varit viktigaste staden på Irland sedan medeltiden. Resenärerna skaffade sig god känsla för Dublin främst genom en utmärkt anordnad stadsvandring med en erfaren svensktalande guide och genom att åka med sightseeingbussar.

Stadens historia är väl dokumenterad i form av kända byggnader och statyer runt om i staden. Flera av världens mest kända kulturpersonligheter kom från Irland.

Jonatan Swift som skrev Gullivers resor var domprost i S:t Patriks Cathedral i Dublin,

De världsberömda författarna James Joyce och Samuel Beckett var också från staden.

Restaurangbesöken bidrar mycket till besökarnas känsla för Dublin. Irish Stew med en Guinness till känns helt rätt på platsen. Det före detta Guinnessbryggeriet är idag en av de stora turistattraktionerna. På krogarna spelas ofta Irländsk folkmusik. Man får nästan alltid höra den kända låten om Molly Malone. Hennes staty i Dublins nöjeskvarter besöks regelmässigt när turistgrupper visas runt.

Pensionärerna från Nordmaling fick en intressant vistelse i Dublin. Ulla och Per-Ulrik Granberg som planerat resan hade lyckats väl med upplägget, men fick extrajobb inför hemresan eftersom flygstrejk rådde från hemresdagens morgon. Ombokningarna lyckades bra men gruppen fick ta en extra hotellnatt på Arlanda och tågresa i stället för flyg från Stockholm till Nordmaling. Resenärerna tog förändringarna med gott humör och alla bidrog till att problemen kunde lösas på ett bra sätt.

SPF pensionärerna från Nordmaling fick en fin resupplevelse som kryddades med lite äventyr på hemresan.

Bengt Olov Käck