Vi var nästan 100 medlemmar, som hade samlats i Kornhillskyrkans café, måndagen den 13 april. Vi hade kommit dit för att träffas och fika, men också för att lyssna till

Ingalisa Bengtsson.

Och vem lämpar sig bättre om att berätta om Altzheimer än Ingalisa, som fått uppleva denna så hemska sjukdom på nära håll.

Ingalisa berättade, med värme och inlevelse, om hur svårt det var att förstå, när hennes man Bo, började glömma saker. Men hur lätt det är för en anhörig att bara "följa med" och leva i utvecklingen och få det till att bli vardag. Det var t.o.m. så, att de gjorde resor utomlands tillsammans, vilket fungerade bra, tills Ingalisa förstod att allt inte stod rätt till, då Bo inte visste vilket håll de skulle gå för att komma till matstället, som de gick till varje dag. I nästa sekund var Bo som vanligt, men Ingalisa hade fått en oro i kroppen, som inte ville ge med sig. 

Så, vid hemkomsten gjordes en undersökning, då det konstaterades att Bo drabbats av Altzheimers. För både Bo och Ingalisa var det som om hela världen rasade samman. De fick börja ett helt nytt liv med hänsyn till det inträffade. Fortfarande kunde Bo köra bil, men den dagen, då han stannat för rött ljus och sedan, vid grönt, skulle köra ut, så körde han in i helt fel fil och mötte bilarna på väg mot honom. Då var Bo så framsynt att han självmant slutade med att köra över huvud taget.

Sjukdomen tilltog och Bo blev mer deprimerad, men piggnade till mycket, då han kom ihop med personer med samma problem på ett dagcenter(?). De kunde sitta och prata, resa och göra andra trevligheter och Ingalisa kunde andas ut lite grand. Men hela det nya livet bestod av skrivna kom-ihåg lappar och hjälp med det ena och det andra.

Till slut, hade det dock gått så långt, så Bo fick plats på ett demensboende, där han fick den hjälp på heltid, som han behövde. Även om allt inte var frid och fröjd med omhändertagandet på boendet, som Ingalisa uttryckte det, så blev det för Ingalisas del välbehövlig "vila" från spänningen, även om hon var och hälsade på Bo varje dag.

Till slut somnade Bo in och Ingalisa kände faktiskt en oerhörd lättnad trots att hon skämdes lite för det. Men efter att Bo inte fanns längre, så började trots allt ytterligare ett nytt liv för Ingalisa och hon träffar idag väninnor som upplevt liknande saker och de reser runt och har det trevligt tillsammans.

Idag arbetar Ingalisa bl.a. som ledamot i Demensföreningen Halmstad och åker gärna ut och berättar om livet i och kring en nära person som råkat ut för Altzheimers. 

Och vad menar jag då med rubriken Tragikomiskt dilemma? Jo, Ingalisa berättade några "roliga" exempel på vad som kan inträffa med en person med Altzheimers. T.ex. klädde Bo på sig Ingalisas kläder. Visserligen med svårighet, men de kunde skratta åt det tillsammans, då det gick upp för Bo att det blivit fel. Likaså kunde Bo gå ut på natten i bara kalsonger. Detta inträffade både på en resa och även hemma. Så även om allt är tråkigt med denna sjukdom, så finns det små glädjeämnen, som man efteråt kan skratta åt.

Som ni förstår, har jag inte ordagrant kunnat återge allt vad Ingalisa Bengtsson, så inlevelsefullt berättade om. Så detta var bara en sammanfattning om hur jag uppfattade föredraget.

Sedan blev det fika, som det duktiga "arbetslaget" vid träffen dukat fram. Tack alla ni som ställer upp vid våra träffar. Ni behövs och ni gör att vi verkligen njuter av dessa eftermiddagar!

Vad månne Dragan Kotarac (t.v. på bild) och Shemsi Grajqevci berätta om då?

Jo, de båda kommer från Serviceförvaltningen i kommunen och arbetar med Konsumenträtt och Konsumentvett. De höll ett både roligt och informativt föredrag om hur vi blir lurade både medvetet och omedvetet av företag. Men också hur vi själva gör bort oss!

De vanligaste fallen de får ta hand om är Fordons-, Hanteverks- och Tele/Elektronicrelaterade frågor. Det är många som klagar eller ångrar sig och vänder sig till Dragan eller Shemsi för att få rätsida på problemen. Vad gäller Hantverk, så är det ofta hjälp med trädgårdsarbeten som inte fallit i god jord. Men ofta är det så att beställaren har en vision av hur arbetet ska utföras och hur det ska bli efterpå. Vad gäller Tele- och Hemelektronik, så är det väldigt många som ångrar sig efter köp. De som säljer är väldigt goda pratkvarnar, som kan få ikull vem som helst.

Bilden ovan talar för sig själv. Till vänster är det företagen själva, som ger köparen "möjligheter" och till höger är vad lagen säger som gäller för konsumenten.

Så fort du använder mobilt bank-ID, så har du medvetet godkänt ett köp! Men du har fortfarande lagstadgad rätt till ånger.

Som alltid, så gäller det för dig som konsument att vara kritisk och noggrann på vad du ger dig in på.

Det är ju alltid så, att man tror sig veta bäst själv. Men när det händer något, så behöver man hjälp och på bilden ovan kan du se vad Konsumentrådgivningen kan hjälpa dig med. Men, säger Dragan, det allra bästa vore om konsumenten kan vända sig till oss före ett avtal. Det är först då, som vi kan avråda eller ge råd om vilka företag du kan lita på. Dragan menar, att de har en lista på på vilka företag, som har fått mest anmälningar på sig och som de då kan avråda från att göra affärer med.

Innan månadsträffens avslut påmindes om kommande Våravslutning den 18 maj (missa inte senaste anmälningsdag 8 maj):

Som vanligt, då jag skriver om de olika aktiviteterna vi har i föreningen, så är reportaget högst personligt skrivet av undertecknad. Har jag missat något eller att något blivit fel, så meddela mig gärna.

Text och foto och ev. filmer: Arne Edlund       edlundarne@gmail.com