Djursholm har ända sedan samhället grundades 1889 till stor del präglats av villabebyggelse på stora tomter. De äldre husen har dock genom åren kompletterats med såväl modernare villor och centrumbebyggelse som mindre områden med flerfamiljshus. Flera områden i samhället består av för sin tid typisk bebyggelse präglad av stilar som nationalromantik, nyklassicism och funktionalism.
 
Egendomen Djursholm är känd sedan medeltiden. När namnet Djursholm omnämns första gången, år 1432, syftar det på den nuvarande halvön Gamla Djursholm i Stora Värtan, mellan Samsöviken och Germaniaviken. Den nuvarande slottsbyggnaden, som ursprungligen uppfördes i början på 1500-talet, ligger några hundra meter från Gamla Djursholm och har genom åren byggs om och restaurerats flera gånger. Godset tillhörde under lång tid släkten Banér
 
Bankdirektör Henrik Palme hade redan under 1870-talet intresserat sig för tankarna att det skulle uppföras trädgårds- eller villastäder med enfamiljshus i närheten av de större städerna. År 1883 köpte Palme egendomen Svalnäs vid Stora Värtan, några kilometer norr om Djursholms slott. Där lät han bygga en ny huvudbyggnad (Svalnäs gård), som blev hans permanentbostad från år 1886. När den dåvarande ägaren till Djursholmsgodset, brukspatronen Robert Montgomery-Cederhielm, avled tog Palme initiativ till att ett nybildat bolag, Djursholms AB, köpte den 1 600 hektar stora egendomen av dödsboet för 500 000 kronor. Palme grundade bolaget tillsammans med konsul Oscar Ekman, bankiren Louis Fraenckel och grosshandlaren Emil Egnell. Köpesumman var 500 000kronor och köpeavtalet undertecknades i juni 1889. Arbetet med att bygga upp den nya villastaden inleddes omedelbart.[5] Vid sin sida hade Palme även ingenjören Johan August Hjalmar Andersson (efter 1914 kallade han sig Hjalmar Arwin) som 1906 grundade Lidingö villastad.
 
Redan från början planerades området med tanken att villastaden både skulle präglas av sitt sjö- och naturnära läge, och närheten till Stockholm. Henrik Palme skrev, i ett prospekt där han 1889 presenterade sina planer för villastaden, att ”villorna böra förläggas å sluttningen av angränsande kullar, därifrån erhålles fri utsikt och där redan befintliga parkträd giva skydd och skugga. Området mellan kullarna och vägen utgöres i allmänhet av odlade fält, som med lätthet och utan nämnvärd kostnad låta förändra sig till trädgårdsland framför villorna. I oktober 1889 hade Djursholms AB sålt 58 tomter. I erbjudandet till spekulanterna ingick att bolaget också kunde stå för att uppföra villorna. Det togs även fram olika typhus som marknadsfördes som färdigbyggda villor. I ett prospekt presenterades ett tiotal typvillor, priset inklusive tomt varierade mellan 13 000 kr och 16 000 kr. De som ville fick betala 3 000 kr vid köpet och avbetala resten på 20 år
 
Det höglänta, kuperade området sydöst om Djursholms slott var ett av de första som bebyggdes när det nya villasamhället i Djursholm anlades. Många av villorna i den delen av Djursholm är uppförda på 1890-talet och under 1900-talets första decennium.
 
Bolaget hade bland annat ansvar för vägnätet, vatten och avlopp, gatubelysning, kallbadhus och den nyanlagda smalspåriga järnvägen, Djursholmsbanan. För försörjning med dricksvatten anlades 1890 Djursholms vattentorn och för elproduktion stod Djursholms elektricitetsverk (invigt 1909). I prospektet för villastaden nämns även planerna på en samskola, en skola för både pojkar och flickor, som skulle öppna i slottet. Där fanns även villakontor, apotek och post. Palme presenterade också planer på en konsumtionsförening, som skulle bildas för att de nyblivna villaägarna skulle kunna göra gemensamma inköp av varor som kaffe, mjöl, oljor, koks och ved.
Den ursprungliga villastaden, med dess sjönära läge, har successivt växt både mot norr och väster, i samband med att områden vid Ösby, Ekeby och Svalnäs exploaterades.
Den ursprungliga villastaden styckades av i ett område omkring nuvarande Djursholms torg, vid slottet och utmed strandlinjen vid Värtan.

Det bebyggda området växte successivt. Ösby-området började bebyggas under andra halvan av 1890-talet men byggandet tog fart år 1910. I Ekeby inleddes markexploateringen år 1900. Området norr om Germaniaviken bebyggdes till största delen under 1900-talets första årtionden. 

Den första egentliga stadsplanen togs fram med början år 1907 av Per Olof Hallman.[2]Eftersom tomterna i allmänhet är stora, och samhället redan från början vände sig till välbärgade fastighetsägare, finns många exempel på stora och monumentala byggnader från flera olika tidsepoker. Den äldre bebyggelsen karaktäriseras till stor del av en heterogen stilblandning, eftersom de flesta villorna har uppförts var för sig, i en stil och vid en tid som var oberoende av grannhusens. Villornas gestaltning spänner från relativt enkla till arkitektoniskt påkostade.