Enebyberg, med cirka 5 000 invånare, är ett villasamhälle som till stor del präglas av bebyggelse från första halvan av 1900-talet. Kommundelen gränsar i norr och öster till Täby kommun, i söder till kommundelen Danderyd och i väster till Sjöberg i Sollentuna kommun.
 Eneby by har rötter ända tillbaks till vikingatiden. Byn omnämns i skrift för första gången i ett domsbrev som är daterat den 28 maj 1354. Då fanns tre hushåll i byn, som då låg några hundra meter väster om den nuvarande Enebybergs gård. Under 1500-, 1600- och 1700-talen hörde byn huvudsakligen till Djursholmsgodset, som ägdes av släkten Banér. 
År 1769 förvärvade bryggaren Anders Berg Västergården i Eneby by. Han uppförde den nuvarande huvudbyggnaden vid mitten av 1770-talet. Gården ligger i den västra delen av det nuvarande samhället, intill Rinkebyskogen. Traditionen säger att Anders Berg gav gården sitt nuvarande namn, Enebybergs gård genom att kombinera Eneby med sitt efternamn. Den uppgiften är dock obekräftad. Efterledet ”berg” syftar enligt vissa teorier istället på en numera bortsprängd kulle intill gården. Första gången som gårdsnamnet Enebyberg förekommer är i ett husförhörsprotokoll från 1771.
Genom senare köp kom hela Eneby by att så småningom uppgå i Enebybergs gård. Efter några ägarskiften kom gården 1780 i notarien Thure Liebmans ägo. Han byggde på huvudbyggnaden med en andra våning. År 1787 byggdes flygelbyggnaderna. Även under 1800-talet bytte gården ägare vid flera tillfällen.
Enebybergs moderna historia börjar 1906, då den dåvarande ägaren av Enebybergs gård, direktör Ernst Kihlberg, började stycka av gårdens ägor mellan Täbyvägen, Gamla Norrtäljevägen och gränsen mot Täby socken. Han planerade en villastad i anslutning till Roslagsbanan. Några årtionden tidigare hade liknande villastadsprojekt etablerats i bland annat de näraliggande områdena Djursholm och Stocksund. Ungefär samtidigt påbörjades även utbyggnaden av Enebybergs grannort Roslags Näsby.
Året därpå, 1907, bildades AB Enebybergs villastad på initiativ av Kihlberg. Därefter inleddes tomtförsäljningen. För att tillhandahålla och försälja byggnadsmaterial direkt på platsen lät bolaget uppföra en såg med hyvel invid Enebybergs gård. År 1909 fick järnvägen (nuvarande Roslagsbanan) en station (eg. anhalt) i östra delen av samhället. Allt fler tomter såldes och samhället växte. År 1914 hade bebyggelsen blivit så omfattande att Enebyberg kunde bilda municipalsamhälle.
Utvecklingen kom emellertid att stanna av under första världskriget. En första stadsplan över området upprättades 1921 av kommunala kartbyrån. Då bestod villaområdet endast av ett 80-tal villor. Den färdiga stadsplanen från 1923 kom dock att omfatta inte mindre än cirka 550 tomter. 
Inledningsvis koncentrerades villabebyggelsen till det nuvarande samhällets östra delar, utmed järnvägen och mellan den och landsvägen mot Roslagen. Samhället utvidgades under 1930-talet med området väster om Breda vägen i sydvästra Enebyberg. Under 1940-talet hade slutligen alla tomter i samhället blivit bebyggda. 
Ny mark kom därefter inte att exploateras förrän i slutet av 1960-talet. Utvidgningen fortsatte under 1970-talet då rad- och kedjehusområden, bland annat Eneby Gårds-området (kedjehus uppförda av Skanska), samt ett litet affärs- och servicecentrum tillkom i västra Enebyberg.