Vem var Idun? Inte direkt någon gammal kommuninnevånare som gjort hedersvårda insatser för oss äldre långt tillbaka i tiden. Nej, Idun var gudinna i den nordiska mytologin. Vi har ju många gatu- och kvartersnamn som hämtats därifrån. Idun var gift med Brage, skaldekonstens och diktandets/berättandets gud. Det var Iduns uppgift att bl.a. bevara de besynnerliga äpplena asagudarna hade i sin ägo, och som skänkte innehavaren den eviga ungdomen, en strävan som löpt som en röd tråd genom alla samhällen och samhällsklasser genom alla tider. Idun hade ett skrin där hon förvarade 11 gyllene äpplen - livets äpplen, som aldrig kunde ta slut. Dessa äpplen gav hon till varje as och asynja från 25-årsdagen och framåt för att de aldrig skulle åldras. I Snorres Edda berättas det om hur Loke lockar ut Idun ur Asgård så att jätten Tjaste kan stjäla livets äpplen. Asarna börjar då att åldras och få känna på hur det var att bli "pensionär". De tvingar därför Loke att hämta tillbaka Idun. Han gör detta genom att förvandla sig själv till en fågel och Idun till en nöt. Han tar nöten i näbben och flyger med Tjaste (numera örn) hack i hälarna. Gudarna reser upp en mur av spån, och så fort Loke flugit in över denna tänder de på muren så att jätten Tjaste brinner upp.

Idun dyker upp i en brytningstid, där det kvinnodominerade samhället byts ut mot ett starkare manligt inflytande när den råa muskelstyrkan blev mer påtaglig i det agrara samhällets början. "Veckotidningen Idun" grundade i slutet av år 1887 av Johan Fritjof Hellberg. I tidningen samsades en stor bredd av aktuella reportage, debatt (bland annat i jämställdhetsfrågor) och skönlitterära inslag. Så småningom slogs denna skrift samman med Vecko-Journalen med det kreativa namnet "Idun-Veckojournalen".

Vår förening bildades i juni 1976. I kommunen fanns då PRO, men Märta Almgren och Ingrid Andrén tyckte att det borde också finnas en icke-socialistisk pensionärsförening. Denna skulle vara politisk helt oberoende. Därför bildades vår pensionärsförening Idun.