Referat av föredrag om Palliativ vård

En ljus berättelse om Palliativ vård (Vård i livets slutskede)

Inför Allhelgonahelgen 2023 samlades vi kring ett föredrag, som många kanske ryggar för. Alla har vi ju förlorat nära och kära och alla skall vi ju själva den vägen vandra.

Vi fick chansen att få lyssna på Mikaela Luthman, överläkare på Stockholms sjukhem, med mångårig erfarenhet av vård av svårt sjuka och döende patienter, palliativ vård. Hon har skrivit boken ”Om döendets vardag”, Artos&Norma bokförlag 2023, vilken varmt rekommenderas.

Känslosamt och empatisk berättade hon om sin verksamhet inom ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) utgående från Stockholms sjukhem. Så här skriver hon i presentationen av sin bok:

”Under åren har jag samlat på mig erfarenhet av mänsklig styrka, mod och godhet, men också av rädsla, känslor av vanmakt, sorg och övergivenhet. Jag har samlat på mig många berättelser om underbara människor men också futtigheter och svek i den svåraste stunden. Många fina samtal med döende och deras anhöriga har givit mycket, med dråpliga episoder, skratt mitt i en del elände, och ibland många tårar. En del av allt jag varit med om och lärt mig under åren vill jag förmedla här.”

Hon började med att poängtera att alla som får ASIH inte är döende. T.ex. kan gravida kvinnor med vissa diagnoser eller patienter  med ”head- and neck”-tumörer (som kan botas) få AsIH under viss tid för att sedan kunna återgå till normalt liv. Dock har majoriteten av patienterna dödliga sjukdomar och dör också hemma. Hon berättade känslosamt som sin egen Pappa, som dog i cancer hemma, 91 år gammal. Som läkare gäller det att ta bollen, när man får den i knä´t. Men det gäller också att respektera att patienten inte orkar så mycket när denne är sjuk. Det kan gälla att begränsa besöken från nära och kära. Bra att göra ett schema. Hon själv lärde sig mycket under denna sista tid.

Ibland kan kanske döden komma som en befrielse. Palliativ vård innebär symptomlindring och även närståendevård. Läkareden, enkelt uttryckt i  ”bota – lindra – trösta” börjar här med ”linda – trösta”. 

Man brukar säga att den moderna palliativa vården startades 1967 med St Christophers Hospice i London av sjuksköterskan (sedermera Dame) Cicely Saunders. Men långt tidigare har Hospice bedrivits bl.a. på klostren. Vården bedrivs i team bestående av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.

Palliativ vård bedrivs bl.a. på Stockholms sjukhem och inom ramen för ASIH. De flesta vill dö hemma, men de som inte har anhöriga och inte vill dö hemma kan få plats på sjukhemmet. Det behövs ingen remiss utan man kan kontakta sjukhemmet och få plats när sådan blir ledig . Man kan komma in direkt från akutsjukhuset eller från hemmet (ASIH). Dock är de som inte har någon anhörig eller vän  färre än man tror. De flesta har ett nätverk av vänner. Tyvärr dog många ensamma under pandemin, då det inte var möjligt för anhöriga och vänner att besöka patienterna. På fråga om rädsla inför döden svarar många att de inte är rädda för döden – utan för vägen dit. Det värsta är smärta. Men smärta går att behandla med tillräckliga doser. Man dör inte av morfin.

På den efterföljande frågestunden tog man upp frågan om vad som är livsuppehållande medel. Vanligast är mat och dryck, därefter följer antibiotika, cellgifter, respirator, blodtransfusion. Patienten har dock rätt att vägra behandling såsom respirator eller sondmat.

En annan fråga var vad som gäller för vård- och omsorgsboenden (SÄBO). Svaret var att det är mycket svårt att komma in på ett SÄBO: dit kommer man först när alla andra resurser är utnyttjade. ASIH får inte komma till SÄBO, dock kan vissa punktinsatser nyttjas. Det finns ett antal dumma regler, bl.a. har man inte möjlighet ha personliga assistenter efter att man fyllt 65 år. Då är SÄBO enda möjligheten.

Upptagningsområde för Stockholms sjukhem och dess ASIH är Stockholms innerstad med ytterområden. Danderyd är dock inte med. Där gäller Region Stockholm, Svärdvägen 11 i Danderyd, Byle Gård, Ersta och avd 98 på Danderyds sjukhus. Sök gärna om palliativ vård på nätet, t.ex. på kunskapscentrum för palliativ vård.

Som en slutkommentar kan man undra varför ASIH inte kan komma till vård- och omsorgsboendena. Utgår man ifrån att de läkarinsatser som finns där är tillräckliga för att garantera en likvärdig vård. Kanske vår nästa programpunkt blir att diskutera avtal och uppdrag för vårdvalet Läkarinsatser i särskilt boende för äldre (SÄBO).

Vi tackar Mikaela Luthman för ett ljust, intressant och tankeväckande föredrag,

Vid pennan/Anita Enflo