Tisdagen 23 maj gick vi en guidad tur i Stockholm stadshus, både i de kända rummen och i några man inte kommer till som enskild besökare. Vi var en behändigt liten grupp bland mängderna av turister. Det var bra, för då kunde vi både höra och se allt som den duktiga guiden pekade på. 

Det var mycket vi fick reda på. Ragnar Östbergs 100-åriga skapelse är magnifik byggnad, uppförd med nationalromantiska tankar, skilda ämnen och design i de olika rummen – alltid något från 400 års historia i varje vrå, särskilt i fönsternischerna. Alltid med symbolik i någon form. Tack vare guiden fick vi se många dolda detaljer. En tur genom den kommunala arbetsavdelningen med den speciella rådssalen ingick. Lite mörk tyckte vi nog, men med ett fantastiskt tak. Högt som i en kyrka med målningar och synliga träkonstruktioner. Den dubbla tanken i Prinsens galleri imponerade. En lång fönsterrad mot Riddarfjärden, som samtidigt var avmålad i fresk på den motsatta väggen. Det lilla vigselrummet med gamla gobelänger skyndade vi igenom (det vigs ca 75 par i veckan under sommaren). 

Till slut fick vi förstås studera den äkta guldmosaiken i Gyllene salen – med historia inlagd i varje centimeter – samt ”Nobelgå” i trappan ner till Blå hallen. Själv hade jag gärna stannat längre i varje rum för att hinna se alla detaljerna.

Det enda negativa i samband med besöket var att vi inte hann ut för att se klockspelet, som går runt i vinkeln till tornet kl. 12 varje dag. 

Maria Hjelmberg