Ingegerd Sunesson, Sundbybergsbo sedan barnsben, var vår utmärkta ciceron som under en dryg timma informerade oss (drygt 40 medlemmar) om Sundbybergs tillkomst och utveckling.

Den första person som måste nämnas är Anders Petter Löfström som 1863 köpte den jordbruksmark som senare skulle bli Sundbyberg. Löfström insåg tidigt att marken skulle få ett nytt mycket högre värde i och med att den låg så nära den expanderande huvudstaden Stockholm. Den första stora och avgörande markaffären han gjorde var att sälja mark till järnvägen, stationen var färdigbyggd redan 1876. Samtidigt började han stycka av ägorna till tomter till låga priser för att arbetarna skulle ha råd att skaffa bostäder. 

Med de fina förutsättningar Sundbyberg hade började industrier hitta hit och de byggdes samtidigt med bostäder, ofta med fabriker mitt bland bostadshusen för att få närhet till arbetarna.

Sundbyberg expanderade ganska snabbt och ville snart bli självständigt (de tillhörde Bromma tidigare). Önskemålet infriades och Sundbyberg blev en köping år 1888. Det första man skaffade var polis, fängelse och en hälsovårdsnämnd som fick ta hand om renhållningen. Eftersom det inte fanns något avloppssystem gick avfallsvattnet rakt ut i öppna diken.

Industrin utvecklades i rekordfart och företag som Nybergs mekaniska, Max Sieverts, Alpha, spis- och knäckebrödsfabriken Kronan och Marabou var tidigt ute.

Utvecklingen gick så fort att tiden var mogen att söka stadsprivilegier och år 1927 blev Sundbyberg rikets 113:e stad.

Sundbyberg var i många avseenden en föregångsstad:
- Sundbybergsmodellen med hur man byggde industrier och bostäder nära varandra

- Flest kvinnor i arbetslivet

- Bildade på Tulegatan den första bostadsrättsföreningen i Sverige.

Några mera kuriosa saker som Ingegerd berättade om var:
- Offerstenen från ca 1000 år före Kristus. Kungen som är mycket intresserad av arkeologi blev så fascinerad att hans program på Eriksgatan blev försenat

- Suptallen där man stannade och tog en som när man tog en rast

- Eken ”den Gamle” en praktfull och ca 600 år gammal ek (vid Bällsta bro)

- Sundbybergs egna spritfabrik som var mycket populär bland annat för att spriten som gjordes hade högre alkoholprocent än Stockholmsfabriken

- Sundbyberg blev under sina första år känt för sina ölkaféer, sina leriga gator, sitt starka brännvin och sina hetsiga kommunalstämmor. I Stockholmspressen kunde följande läsas – ”Sedan mörkret brett ut sig över nejden bör man inte gå ut i Sundbyberg. Och den som ej är försedd med gummistövlar gör klokast om han regniga kvällar far Sundbyberg förbi”.

Träffen avslutades med kaffe och smörgås och man kan gissa att minnen från gamla tider var det dominerande samtalsämnet.

Stort tack till Ingegerd som avtackades med en chokladask.

Vid tangentbordet

Anders Fors