Det var nära att den inte blev av. Men vi som var med är glada att den fick genomföras enligt programmet. Vi hade glädjande nog deltagare med från vårt samarbete med Solnaföreningarna.

Man hade nog tänkt att ämnet skulle locka med fler herrar. Det lyckades, nästan 1/3 var män. Däremot var museet inte alls särskilt tekniskt betonat. Tvärtom snarast. Sveriges historia i mer än 150 år och järnvägens betydelse både geografiskt, socialt och ekonomiskt visades.

Museet startade egentligen redan 1915 i Stockholm, men finns sedan 1970 i Gävle. Det nyöppnades efter renovering 2024. Historien om järnvägens tillkomst börjar på 1850-talet. Industrialiseringen krävde fler och bättre transporter. England var föregångslandet.

1856 började byggandet av den första stambanan. Dvs Statens Järnvägars vagga. Nils Ericson var tongivande i alla delar. Då hade också redan flera privata banor byggts. De blev till slut väldigt många. De köptes upp eller lades ner under 1900-talets första hälft. Några få finns kvar som museijärnvägar.

En avgörande ändring i alla svenskars liv skedde 1879. Då fick vi ”normaltid”, dvs samma tid i hela landet oavsett när solen stod högst på himlen. Detta för att tågen skulle kunna ha en gemensam tidtabell. 

Från början var tågen till för godstransporter, men personvagnar tillkom ganska snart. Så småningom också restaurangvagn och sovvagn. Det var ”fint” och lönsamt att vara lokförare. För all personal gällde ”statens kaka är liten men naggande god”. Man hade det kanske knapert men tryggt. Hyresbidrag och läkarvård t ex. Banvaktarstugan figurerar ju i många äldre romaner. Det var också viktigt med uniformer, knappar och emblem, som statusmarkörer. Ogifta kvinnor kunde få arbete som ”grindvakt”, om det inte fanns någon man tillgänglig. Könsåtskillnaden höll i sig ända in på 1970- talet. Museet visar exempel på allt detta i 6 hallar.

Gigantiska lok, som lustigt nog har namn och inte nummer från början. Vagnset som man kan gå igenom och återse träbänkarna i 3:e klass i. En fint dukad restaurangvagn och en sovkupé finns också. En rolig del visar reseannonser som gör reklam för tex fjällresor.

När vi sett och lärt var det tid för lunch. Sen blev det dags för nästa etapp på resan. Laxön. En ö mitt i Dalälvens utlopp vid Älvkarleby. Som namnet anger sysslade man här med laxfiske. Från ”forntid” till 1880, då Svea Ingenjörsregemente tyckte att det var en bra plats för sommarutbildning i att bygga och riva broar. Strömmarna runt om var ju inte lätta att bygga över. Det höll man på med ända till 1985 då Vattenfall tog över. Kraftverket har funnits sedan 1915. En civil bro från 1816, Carl XIII´s fungerar fortfarande bra.

Militärens byggnader finns kvar. De har underhållits som kulturbyggnader och används för tex café och konferenser. Den gamla sjukstugan används nu som atelje för Johan Thunberg. Vi besökte honom och fick höra honom berätta om sitt liv som konstnär. Både som Gävletraktens mest berömde men också som känd i USA, där han blivit populär bland folk med svenskättling-anknytning.

Som avslutning fick vi en mycket god kaffestund i ett av de gamla husen. En lång och mycket innehållsrik dag, som avslutas med tips om Fallens Dag i Älvkarleby 15 juni.

/Maria