I ett strålande vårväder besökte ett tjugotal SPFare Drottningholms Slottsteater den 19 mars. Tiden var med oss så vi hann även med en liten promenad i parken innan visningen.
Guiden Pia tog emot oss och berättade om den gamla teatern. Den uppfördes 1766 för drottning Lovisa Ulrika. Den är världens äldsta teater i bevarat originalskick.
Det första rummet vi gick in i, var arkitekten Adelcrantz rum, med bl a originaltapeter på väggarna. Han bodde i detta rum samtidigt som han hade uppsikt över 24 andra sovrum bakom teatersalongen, där artister från Europa fick bo när de uppträdde på teatern. Tex skådespelare från Frankrike, sångare från Italien och musiker från Tyskland.
På vägen in till själva teatersalongen passerade vi den magnifika Dejeunersalongen, där teaterbesökarna kunde få en bit mat eller ett glas champagne i pauserna av före-ställningarna.
När teatern byggdes fanns så klart ingen el utan man använde levande ljus. En teaterföreställning kunde ta många timmar så det blev en hel del pauser. Väggarna i teatersalongen var målade så att de liknade marmor, konsolerna var gjorda i papier mache och pilastrarna i gips. 
Scenen har ett genialt maskineri, helt i trä, som än idag drivs för hand. På 1700talet var det kanske 40-45 personer som gjorde det jobbet. Idag är det 15 personer.

Kulisserna är anpassad till 1700talets repertoar.
Fram till Gustav III:s död levde teatern. Sedan föll den i glömska tills litteraturhistoriken Agne Beijer gjorde sitt intåg. Han fann teatern orörd sedan 1700talets slut och gjorde en varsam renovering, varpå teatern öppnades igen.
Teatern är en del av Världsarvet Drottningholm, Sveriges första kulturobjekt på en lista som anses av omistligt värde för mänskligheten.

Maud H.