SPF Seniorernas Bowlingavslutning den 15 december 2021.

Under hösten har 29 seniorer från Skövdes olika SPF Seniorerna-föreningar spelat bowling på Arena Skövde.  Det har varit både rutinerade bowlare och nybörjare som varje onsdagsförmiddag träffats, spelat och trivts. Visst är det skojigt när man slår strike, helst flera i rad eller slår ner alla käglorna på andraslaget och får s.k. spärr. Visst är det skojigt när man får ett nytt personligt rekord. Men lika viktigt är trivseln när man träffas och möter både gamla bekanta och får nya. Den sociala gemenskapen kring bowlingen och känslan av att vara en i gemenskapen känns oerhört betydelsefullt och är en lisa för välmåendet. Man är glad när man går hem även om resultat varit dåligt.

Sista spelomgången för säsongen är det alltid en tävling om ett vandringspris, där det gäller att få så många poäng som möjligt över sitt eget säsongsgenomsnitt. Man spelar alltså mot sig själv.

Vinnare vid säsongsavslutningen hösten 2021 blev Sören Gustafsson, tvåa blev Bosse Westerberg och trea Eva Enebro. Sören får därmed en inteckning i vandringspriset. Han blir det nittonde namnet på detta pris, som startade år 2011.  

Bildtext: Mats Forsmark, Sören Gustafsson vinnare av vandringspriset och trean Eva Enebro.  

Tävlingen avslutades med en jullandgång, prisutdelning och avtackande av Eva och Mats Forsmark som under 6 år hållit ordning på bowlinggruppen och på resultaten.

Bowlingen fortsätter nästa år, den 12 januari 2022.

 SPF Seniorerna i Skövdes adventsresa den 28 november 2021.

Det har länge varit en omhuldad tradition att samtliga SPF Seniorerna i Skövde kommun gör en gemensam resa den första advent till någon av de äldre kyrkorna i Skara stift. Denna första söndag i advent var det nästan 60 seniorer som for till Forshems kyrka vid Kinnekulle.

Det var en speciell känsla att besöka denna gamla kyrka den första dagen på det nya kyrkoåret. Kyrkan är full av historiska föremål att betrakta när man sitter och förundras i sin bänk; En takfotsbräda från 1100-talet, triumfkrucifix från 1300-talet, ser man upp i taket är det fullt med målningar från 1600-talet. Idag var vi en del av historien.

Före oss har människor från trakten färdats hit denna dag under snart 900 år, sedan den första kyrkan stod färdig omkring år 1130. Människor har kommit gående till fots långväga ifrån, ridit, åkt häst och vagn, eller som vi anlänt i en varm bekväm buss. Folket har varit klädda i linneskjortor och vadmal, de ädla männen i hosor och vargskinnspäls, medan vi har kommit i yllebyxor med viskos och täckkappor. Vi finner kyrkorummet svalt trots att det är uppvärmt. Förr när folket samlades i kyrkan, var de själva den enda värmekällan förutom några levande ljus och bloss. Det är också lätt att tänka sig att det doftade både vandringssvett och häst när kyrkan fylldes av folk.

På den katolska tiden hölls mässan på latin och vanligt folk förstod inte mycket av predikan. Det var lättare idag när prästen Ingrid Linderoth predikade på äkta västgötamål. Då som nu var musiken och psalmerna viktiga delar av liturgin och precis som andra före oss de senaste 300 åren, sjöng vi ”Hosianna-Davids son”.

Latinet återfinns nu bara på stenrelieferna över kyrkportarna, varav: ”ISTA ECCLESIA SIT IN HONORE DOMINI NOSTRI IHESU CHRISTI ET SANCTI SEPULCRI” dvs. "Denna kyrka är invigd till vår herre Jesus Kristus och Den Heliga Gravens ära", är den mest berömda då Forshems kyrka är den enda kyrkan i Norden tillägnad den heliga graven.

Efter andlig spis följde lekamlig, med intagandet av ett välkomponerat, smakligt julbord på Hotell Vänerport i Mariestad, innan färdledaren Inger Wedholm återbördade de nöjda och mätta seniorerna till det vintriga Skövde.

Bosses artikel till SLA.

Tisdagen vecka 44 samlades SPF ELIN:s vandrare på parkeringen vid Billingehov. Det var dags för årets utflykt nr 32.

Vi vandrade norrut i det mulna men vackra novembervädret. Passerade Karstorpssjön, där två amfibiska slåttermaskiner skördade vass. Fortsatte genom Volvos koloniområde och vidare till skogen mellan väg 26 och Ryds Kyrkoruin. På en av kullarna slog vi oss ner för att njuta av medhavd fika. Då upptäckte vi att det var flera som rastade på samma ställe. En älgko med kalvar stod dryga 50 m bort. Hon höll oss inledningsvis under sträng uppsikt men när vi satte oss och öppnade våra termosar lade hon sig ner. Familjen lät sig inte störas, trots att vi pratade och skrattade. När vi sedan drog vidare reste sig kon igen men visade inget tecken till oro. Det verkade som om hon förstod att vi var ofarliga pensionärer utan gevär.

Elins utflykter är alltid intressanta och trevliga, men denna gång gav älgfamiljen lite extra krydda åt upplevelsen.