De glada och något burdusa männen både roar och oroar. Kärlek, förväxlingar, missförstånd och otrohetsaffärer ligger nära till hands. Föreställningen är både rolig, snabb och lite burlesk, allt som en spexig fars ska vara.

Sång och musik; dragspel, fiol och bas, ramar in föreställningen. Originalmanuset av Dick Zeijlon är musiksatt av ensemblen med stöd av Thomas Andersson och Ann-Sofie Persson. Ur ett 30-tal olika verk såsom visor, traditionell folkmusik, lokala folkmelodier och körstycken har man hämtat inspiration. Den drygt 30 personer stora amatörgruppen sjunger solo, duett och trestämmig körsång med den äran.

Musiken följer kalenderåret, med skolavslutning då de åtta skolbarnen i 1 – 6 skolan sjunger och spelar lergök. Vidare följer Valborg, midsommar, jul och andra viktiga tillfällen att högtidlighålla som barndop och bröllop. Vi fick även njuta av franska chansoner som Alouette och Edith Piafs Non, je ne regrette rien, vilka rev ner applåder.

Alla ni på scenen, små som stora, får unisona hurrarop och applåder. Stor betydelse för resultatet har också regissör Mimmi Norgren Hansson, körledare Kerstin Liuzander, ljud Henrik Aronsson samt ljus Theo Brundin och Albert Forsberg. Det står helt klart. Robertsfors Musiksällskap har gjort det igen. 

Text Aina Nygren