Frida Bylund konstaterade att om man lejer färdtjänst är man lika vis om man kommer fram. Att söka hemtjänst gav inte något resultat då det egentligen var behov av sällskap som var problemet. Att låta pären kok fast i grytan på spisen hjälpte inte heller, då kom en elektriker och strypte strömmen. Att ramla och bryta höften och fotled och få axeln ur led hjälpte till slut för att komma in på lasarettet.

Väl hemkommen igen blev det matlådor som alla såg likadana ut men med olika bruna nyanser. Till slut lyckades Frida komma in på boende i Ö-vik. Att bo i en stad var trevligt för det var "falke" överallt och Frida gjorde ett smått chockartat besök på butiken Fin inunder.

Väl på plats i Ö-vik började jakten på en karl och då var det inte små fordringar som gällde. Att efter "tjat" på datorn bestämma träff och igenkänningstecken var röd ros i knapphålet var spännande. Han visade sig vara en 90-årig f d tingsnotarie.

Vice ordförande Monika Andersson tackade Svea Bylund för det trevliga framförandet och presenterade köksgänget, några damer och herrar från Västanfjället. Husbandet spelade och sjöng välkända låtar som lockade till allsång. Lotteri genomfördes. Gunilla Persson presenterade en kommande resa.

text

Aina Nygren