Historik:
Inlaga av Ingemar Werner som föreningen tacksamt mottagit. Ombedd att skriva ner några rader om föreningens första tjugo år försöker jag erinra mig vad som hänt. Själv var jag inte med de första tre åren, men protokollen berättar att föreningen bildades vid ett sammanträde den 14 mars 1985 efter vissa förberedelser som skedde mellan Vuxenskolan, Simon Andersson och John Ljunggren.
Den första styrelsen bestod av Simon Andersson som ordförande, Per-Erik Bohman som vice ordförande, Ella Nilsson sekreterare, John Ljunggren, kassör, Susanne Godestam vice sekreterare samt ledamöterna Helmer Karlsson och Folke Andersson. Föreningsnamnet bestämdes då till Värnamoortens Pensionärsförening av SPRF och omfattade även Bor, Gällaryd och Horda.

Året därpå avgick Simon Andersson och ersattes av Kristina Berggren. Hon fick uppdraget att intensifiera verksamheten, något som passade henne utmärkt. Med sin iver och naturliga vältalighet blev det fart och fläkt över föreningen, har jag förstått.

Lokalfrågan var tydligen ett problem i början, eftersom sammankomsterna hölls på olika ställen. Ena gången samlades man i Hantverksföreningens lokaler, nästa i Mariakyrkan och därefter i Kyrkan, Församlingshemmet och Turisten. Senare kom man överens med Ordens- sällsskapet W:6 att permanent få hyra lokaler i Ordenshuset, vilket har fungerat bra.

1993 tackade Kristina för sig och till ny ordförande valdes Lennart Norenhag som ledde föreningen till dess han flyttade från orten i oktober samma år.

Vice ordföranden Per - Erik Bohman fick då träda in i hans ställe och valdes till ny ordförande vid årsmötet 1994.

På denna post blev han kvar även året därpå men avsade sig sedan fortsatt uppdrag på grund av privata angelägenheter.

Valberedningen kom då i en brydsam situation eftersom ingen ville ta ansvaret att fortsättningsvis leda föreningen. Flera tänkbara kandidater tillfrågades men tackade nej. Man tiggde och bad, det måste ju betecknas som ett svaghetstecken att ej kunna skaka fram en ordförande i en förening med 200 medlemmar.

Efter många påtryckningar på mig, Ingemar Werner, kunde jag inte stå emot, utan lovade att ställa upp för en ettårsperiod som en nödlösning.

Den nödlösningen varade i tre år. Sista året hade vi en effektivisering av att se till att rekrytera en pålitlig kraft för att ta över ansvaret.

Vid årsmötet 1999 valdes Lars Johansson till föreningens ordförande. Ett gott val eftersom han alltjämt sköter den sysslan på ett hedersamt sätt. 1994 hade den södra delen av kommunen fått så många pensionärer att och ett femtiotal medlemmar övergick till nybildade Bor - Rydaholmsbygdens föreningen.

Verksamheten i vår förening har under åren inte bara bestått i möjligheten att träffas och trivas vid en kopp kaffe utan har också innefattat många olika aktiviteter. Studier i många olika ämnen har genomförs, kontakter har hållits med kommunen och dess åldringsvård, motionsprogram har upprättats, föredragshållare engagerats, tävlingar av olika slag anordnats både inom föreningen och med andra föreningar och underhållningsprogram anordnats.

När det gäller underhållningen har föreningens teatergrupp SeniorProFlerna, verksamt bidragit med cabaréer och lustspel under de senaste tretton åren.

Besöksfrekvensen har hela tiden varit mycket god och lokalerna ofta fullsatta, vilket tyder på att medlemmarna i huvudsak varit nöjda med det sätt på vilket föreningen skötts.

Medlemsantalet har stadigt ökat och uppgår i dag till 380 glada pensionärer. Medlemsavgifterna har också hållits på en rimlig nivå tack vare uppoffrande arbete av våra medlemmar i allt kringarbete som följer verksamheten, framförallt kökspersonal, serveringspersonal och lotteriförsäljning.

Därför ser vi framtiden an med ljus förhoppning och inriktar oss på föreningens fortsatta utveckling mot stundande tjugofemårsjubileum 2010.

Ingemar Werner