Sista Corona brevet ?

SPF rundbrev juli - 21
Hej igen SPF kamrater, hur har ni det i dessa ljusa härliga tider, hoppas våren och början på sommaren varit bra och att optimisten i dig börjar gro, för snart får vi börja leva som vanligt igen. Vi vill bara höra av oss och berätta lite om läget utanför Corona bubblan och en repris på något vi gjort. På tal om att hålla avstånd, jag köpte Corona säkra dillfrön som var lagda i ett långt band med rätt avstånd mellan fröna och det var bara att lägga rätt längd i landet och vattna, dom gror och är optimistiska. Det är lika enkelt för oss att hålla avstånd och dricka vatten och bli optimistiska annars blir det inte så bra. Jag kan också berätta att när vi spelar boule vid Skogsvallen i Grillby får vi köra bilen upp till banan med alla tunga saker eller med någon kompis som har svårt att röra sig, men bilarna får inte stå kvar utan måste köras tillbaka ner till parkeringen annars blir det minsann böter. Det blir alltså fyra gånger med bil förbi omklädningsrummen i stället för två. Ja Ja promenera är ju nyttigt för den som kan, även om det går i snigelfart numera. Sniglarna har också möten, men varför just på vägen? Det är ingen bra ide, dom kan väl hålla sig inomhus, men det kanske blir för halt på golvet. Hinner dom till mötet?
Här en repris på en fin resa. SPF seniorerna i Grillby var på ännu ett nytt äventyr för tre år sedan, Ett trettiotal SPF seniorer samlades i Grillby utrustade med, oömma skor, solglasögon och kläder för väder. Innan avresan mot okänt mål fick varje bil en ledtråd för att försöka gissa, under resans gång. Ledtrådar: Öppna landskap, verksamheten omsätter mycket pengar och skapar mycket jobb, tala är silver, satsa så kan det bli guld. När undertecknad svängde upp på Salavägen gissade varje bil på att vi skulle till Silvergruvan, men söder om Sala svängde vi av västerut genom en liten by och sedan ut över öppna landskap och upp mot målet. Vi är nu uppe vid en av Sveriges största travtränare Jörgen Westholm och hans team. Här väntade kaffe med dopp och intressant information om verksamheten av Matz Gunnarsson som kommer regelbundet för att kontrollera konditionen och hälsan hos de ca 120 hästarna, så att dom inte har några skador. När de blivande stjärnorna hamnar här får dom den bästa tänkbara vård och träning. Här kan man se kanske världens längsta bana med tak, 700 meter lång. En grusväg som är 1600 meter där man kan testa dagsformen, en 1300 meter lång rundbana med sviktande underlag och en lång backe. Det finns mängder med hagar där hästar i alla åldrar är ute på bete eller träning i någon form. Alla vi som var där förundrades över hur Jörgen hunnit bygga upp denna gigantiska anläggning. Samtidigt ska han åka omkring på landets olika travbanor med sina och andras hästar. Inte nog med det, han har även ett företag i Frankrike dit han fraktar hästar och tävlar. Vi såg ju på prishyllorna mängder av priser och diplom. Det gäller ju att de 14 anställda vet sina ansvarsområden för att det hela ska fungera. Innan det var dags för lunch fick en del av oss också prova på hur det känns att sitta bakom ett sådant kraftpaket som en tävlingshäst är. Nu börjar vi bli riktigt hungriga och all mat gick åt, bra betyg. Vänner som ställt upp och jobbat med kaffe och allt annat avtackades med varma applåder och den 28 gradiga värmen började nu även drabba oss. Vi åkte nu hemåt med sinnena fulla av intryck och beundran hur en ung kille som Jörgen kan ha åstadkommit allt detta från ingenting.
Första mötet i det fria på mycket länge. Det var säkrare på Skogsvallen med egen fika korg ute i naturen, fint att äntligen få träffats på riktigt, webb möten är bra men det är roligare att ses. Vi försöker planera månadsmöte i augusti men som alltid numera beror det på Corona läget, men idéer finns. Vi hör av oss via annonser, ska bli kul att träffas.

Kanske att detta är det sista brevet som jag nämner ordet Corona, och att livet återgår till det normala, samt att vi tagit lärdom av allt elände som varit. Samtidigt som vi skänker en tanke till de familjer bland våra vänner som förlorat någon nära anhörig för att använda ett gammalt talesätt: Livet måste gå vidare: Så sant, så sant. Hoppas vi ses snart,
styrelsen, genom Eimer.