Inger Green:

Dagstur till småländska kändisar

Fredagen den 13 september 2019 blev en riktigt bra dag för dem som valt att följa med på SPF Vintergäckens bussresa till Älmhult och Råshult i sydligaste Småland.

Vår chaufför Thomas körde oss först till Kvibille Gästgivaregård i Halland.

Där väntade dukade bord med goda smörgåsar och efterlängtat kaffe. Värden berättade om gästgiveriets historia och hur det förr såldes enorma mängder brännvin till dem som färdades förbi med häst och vagn. Sen 1928 är det istället ost som gett Kvibille ett gott rykte tack vare Cheddar och ädelost i olika varianter. Innan vi åkte vidare österut var många varit inne i ostbutiken och handlade sina favoriter.

När vi kom fram till Älmhult körde Thomas ett par extra varv i en rondell med ett av tre konstverk, kallade "Världens hem". Detta består av färgglada vägskyltar på alla olika språk som numera kan höras i samhället .

Strax intill ligger det ursprungliga IKEA-varuhuset som ombildades till museum när ett nytt varuhus byggdes. Där fick vi en introduktion innan vi på egen hand vandrade runt på två våningar som visade Ingvar Kamprads historia och varuhuset IKEAS utveckling från 1958 i Älmhult till nutidens 237 varuhus i 34 länder. Där visades också glimtar ur vanliga människors liv från fattig-Sverige på 1800-talet och framåt. Genom utställningsmontrar med möbler och inredning från IKEAs kataloger fick vi egna nostalgiska tillbakablickar. De som ville kunde bli fotograferade i en säng och få med sig en egen framsida till katalogen. Ingvar Kamprads fallenhet för affärer visade sig mycket tidigt. Redan som femåring sålde han tändsticksaskar med förtjänst.

Sagt av Ingvar Kamprad: "Ett liv utan misstag ger mycket litet framgång".

Efter rundvandringen i museet åkte vi till det nyare varuhuset och åt lunch. Där fick vi också tid att shoppa innan vi for vidare till Stenbrohult i Råshult. Där väntade Carl von Linné på oss.

Han gav oss en livfull skildring av sin barndom som son till prästen Nils Linneus . Fadern hade ett stort botaniskt intresse och odlade många utländska växter. Vi fick gå med in i lustgården, som han planterat som gåva till sin hustru Christina. Den skulle vara en lust för själen medan kålgården gav föda för kroppen. Carl fick tidigt lära sig blommornas namn och fick ett eget trädgårdsland att sköta. När Carl var nio år skickades han till Växjö för att studera till präst. Det gick inte så bra för han ville mycket hellre fortsätta med naturvetenskap och studera växter. Han fick en lärare i medicin som förstod honom och det var provinsialläkaren Johan Rothman, som också var botaniker. Hans yngre bror fick bli präst istället. Carl fortsatte sina studier i Lund och Uppsala.

När han fick studera det han själv ville gick det mycket bra för honom. Han gjorde många resor, studerade utomlands, fick mecenater som stöttade honom, undervisade och skickade ut apostlar för att samla växter över hela världen. Han skrev mycket och ägnade hela livet åt att genom ett sexualsystem dela in alla växter i klasser med namn på latin, som alla naturvetare kunde förstå. Resultatet gavs ut i Systema Naturae.

Vår Linne i Stenbrohult var en mycket duktig berättare och det är inte möjligt att återge allt vi fick lära oss den här soliga eftermiddagen i Stenbrohult. Han berättade som avslutning om sin lilla älsklingsblomma, som han sett under sin lappländska resa och som fått namn efter honom själv, en blomma som trivs i mossan i skogen, Linnaea borealis.

Vi lämnade Carl von Linné och åkte hemåt mot Mölnlycke med en kaffepaus på en alldeles ny rastplats nära Vandalorum utanför Värnamo.

Tack Thomas och tack Jan-Erik för en mycket lyckad resa!
För alla i bussen genom Inger Green

Text: Inger Green

Bild: Britt-Marie Wiezell