En Frida för själen

Tänk vilka artister vi får njuta av på hemmaplan, tillsammans med människor, som vi blir allt mer bekanta med!

Anna Bromee förgyllde åter kvällen för oss 75 glada Spf-are.

Denna gång tog hon oss med genom livet, Anni-Frid Lyngstads och Annas eget. Många av oss påmindes säkert om motsvarande skeenden i våra egna liv. Riktigt gripande blev det när hon berättade om hur hennes man ringde när hon var på Kjell & Co och hon fick en black out och insåg att förhållandet inte kunde fortsätta. Lika gripande när hon berättade om sin mammas bortgång.

Hon talade också om att människor i hennes omgivning blir hennes vänner, som vi, publiken. Så klarar hon sig utan en man. Något att ta till oss i ett land, som sägs ha världens ensammaste folk, inte minst vi äldre.

Anna fick som 9-åring en förebild i Frida. En mycket stark person, som vågade prova det hon ville och lyckades, trots svår fattigdom och motgångar. Anna vågade därför svara SYOn att hon tänkte bli skådespelare, men fick veta att det skulle bli för svårt och råddes att studera teknik.

Hur det gick, såg vi i kväll.

Strålande sångunderhållning, video och underbart inkännande berättande, blandat med roliga episoder.

En höjdare var Annas dialekt-konfetti inplacerad Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet", när riddaren spelar schack med Döden. Jag var emellertid märkbart ensam om att skratta när riddaren kallade Döden för en fubbick (note 1). Uppenbarligen inte så många, bland publiken, som var bevandrade i skånska.

Anna hade tagit mod till sig och frågat Frida om hon ville sjunga duett med Anna och det ville hon. Frida på skärm sjöng med Anna på scen för oss!

Jag kommer inte att missa Annas Judy Garland-show 11 juni nästa år – redan bokat av Leif Allvin, med ordförandes tveklösa godkännande.

Britt-Marie Wiezell

Note 1

Bilder: Bengt G Bengtsson 

 PS

Vi fick ett svar från Anna, till oss alla:

Den tjejen har inte svårt att finna vänner!

DS