2019-12-20, Major Swing, "En njutning för såväl öra som själ"

""Leif Allvin har under åren fått hit flera intressanta musikgrupper, men som han själv antydde: "De här musikerna och den här musikstunden var nummer ett". Jag håller med. Ni som inte kom, ni missade en härlig konsert. Vi andra gick hem med ett leende på läpparna."" Läs hela Gunnar Jernströms referat nedan.

En njutning för såväl öra som själ

Inför julen besöktes Mölnlycke kulturhus den 20 december av den nybildade musikgruppen Major Swing med klassisk sättning för franskinspirerad jazz i Django Reinhards och Stéphan Grappellis anda. Det var faktiskt den nybildade gruppens premiärspelning. Dieter Schöning och Reymond Larsson Rea, violin respektive bas, till vardags i Göteborgsoperans orkester och de båda gitarristerna Hampus Andersson och Ulf Bandgren skapade den härligt lågmälda, lite melankoliska men samtidigt intensivt svängande musik som har sina rötter i det som ibland kallas gypsy jazz. Den lever också i hög grad fortfarande i södra Frankrike, i Camargue och speciellt i den lilla staden St Marie de la Mere vid de årliga zigenarfestivalerna. Musikstilen har senare år blivit alltmer efterfrågad och många nya grupper har bildats.

                                 

Så skönt med enbart stränginstrument. Violinen som melodibärare, gitarrerna skapande intensiv rytm i häftiga ackord eller en gitarr plockandes toner medan den andra lägger kompet och bakom allt basen som lägger pulsen som melodin vilar på.

                         

Med duktiga musiker blir det fantastiskt. Utan trummor och blåsinstrument blir musiken intim trots sin intensitet. Violinens spännande tonslingor, gitarrernas pulserande rytm och basens stöd, så härligt de spelade.

Inte helt otippat började man med ett par låtar ur Djangos repertoar, Minor Swing och Swing 39 är ju klassiker, senare också Nuages, lite speciell med sina halva tonsteg. En ballad kom också i form av Errol Garners vackert lågmälda Misty. Han sägs ha komponerat den en dag när han körde Highway One utmed den kaliforniska kusten och såg dimman välla in från havet.

Vi fick även höra Svend Asmussens vackra June Night som fick åtminstone mig att minnas ljusa och ljuva juninätter, så passande i midvintermörkret.

Ett par amerikanska välkända melodier följde, bland annat Crazy Rhythm med en lekfull intro över hur den skulle kunna låta när den erövrar Kina samt som avslutning klassikern All of Me.

Jag pratade med några av besökarna efter konserten och det var en beskrivning som ofta återkom. "En njutning att luta sig tillbaka och ta in den härliga musiken". Ja, så var det.

Leif Allvin har under åren fått hit flera intressanta musikgrupper, men som han själv antydde: "De här musikerna och den här musikstunden var nummer ett". Jag håller med.

Ni som inte kom, ni missade en härlig konsert. Vi andra gick hem med ett leende på läpparna.

Text: Gunnar Jernström

Bild: Bengt G Bengtsson

(Konserten besöktes av 98 personer).