Se alla bilder i full storlek i Fotogalleri

Referat Birgitta Loftäng:

Från lerklump till färdigt verk

Framför vårt Kommunhus står Härryda kommuns senaste konstverk, skapat av Eva Hild. Skulpturen, som är ett verk i aluminium, har namnet Nod. Nod står för samlingsplats, en plats där något händer.

Museet Strandverket i Marstrand hade förra året en utställning av Evas verk. Där fanns bl.a. ett verk som avbildats i tidningen Konstperspektiv nr 4, 2016 - enkelt beskrivet som en klase avlånga, vita ballonger med ett stort svart öga på vardera. Ögat visade sig vara en öppning in i det tunna skalet.

Så är det med flera av Eva Hilds verk. De är inga slutna rum. Man tittar in i dem ovanifrån, från sidan och man kan betrakta dem underifrån. Det ger helt olika intryck.

Eva var från början fysioterapeut och sadlade om till att i stället knåda lera. På ett fascinerande sätt berättade hon om sitt arbete – från lerklumpen till färdigt verk. I detta ingår naturligtvis även skissen. Med hjälp av fotografier fick vi ta del av tillblivelsen av flera av verken, var de finns här hemma och ute i världen. Inte visste vi att vi hade en så berömd konstnär på så nära håll. Desto roligare att få lära känna Eva.

Eva har sagt: "Jag är fascinerad av relationen mellan den inre och yttre verkligheten; dualismen mellan insida och utsida, innehåll och form, intryck och uttryck. Tomrummet är lika mycket en del av skulpturen som den fasta materian; luftvolymen dras in i skulpturen. Kroppar där närvaro och frånvaro möts."

Allt förarbete tar tid innan verket står på plats. Var skall det stå, i vilken omgivning? Utomhus – inomhus? På golv eller på vägg? Det avgör vilket material som skall användas. Höjd, bredd, längd? Vilka medhjälpare behövs? Vilket gjuteri? Eva använder sig av ett i Tyskland.

Vad som gäller är tid och tålamod, lära känna lerans möjligheter. Nyfikenhet och vetgirighet är också vad som gäller.

Ännu ett citat från Eva som gäller själva arbetet: "I tunt gods bygger jag upp volymer där leran formas i buktningar och rörelser, ett slags skal som utsätts för starka krafter. Mina keramiska former är handbyggda: med tunna lerkorvar ringlar jag sakta upp volymer. När skulpturen torkat slipar jag den med sandpapper, för att få en slät yta och definierade linjer. Skulpturen bränns sedan i två omgångar upp till 1200 grader och ytan behandlas slutligen med pigmenterad färg."

Just nu har Eva utställning i Lidköping och i Paris. Det visar på spännvidden i hennes verksamhet.

Vi nyfikna, vetgiriga Vintergäckare är mycket tacksamma och glada över att få haft förmånen att lära känna Eva Hild.

Birgitta Loftäng

Referat Birgitta Jernström:

Besök hos Eva Hild i Sparsör den 25 april 2017

I januari i år avtäcktes en skulptur på Råda torg i Mölnlycke, skapad av Eva Hild. Birgitta Loftäng, som alltid välinformerad om vad som är aktuellt inom konstens område, tyckte att våra två konstgrupper inom Vintergäcken skulle få tillfälle att stifta bekantskap med denna spännande konstnär och hade ordnat ett besök i hennes ateljé i Sparsör. Femton seniorer blev varmt välkomnade denna kyliga aprildag (det hade just kommit snö och hagel på vägen mot Borås) och fick en kort beskrivning av hennes bakgrund och utbildning innan vi gick in i själva ateljén.

Där började hon sin beskrivning av sin yrkeskarriär med "Jag måste få stoltsera lite med hur jag uppmärksammats". Vi fick lyssna till en spännande mix av nationell och internationell uppmärksamhet. Nationalmuseum i Stockholm, i Japan, i New York på MAD, på svenska ambassaden i Berlin är några av de platser där hennes verk uppmärksammats och inköpts.

Eva berättade: "Påverkan, tryck, belastning, var några inledande ledord. Vad finns innanför skalet, vad döljer sig i hålrummet? Jag började på HDK med att göra några lerstrutar ca 40 cm i höjd där jag fyllde innehållet på olika sätt. Det kändes inte rätt med vare sig inbuktningar eller stickiga pinnar. (Hon visade oss mycket pedagogiskt fler strutar) Men så tryckte jag ut en strut i bubblor. Det blev något annat som jag kunde stå för och känna". Senare blev det till olika skulpturer där inte chamotte-leran blev det hon ville visa, utan just mellanrummen de runda tomma ringarna t.ex.

När Eva sedan beskrev den återvunna slickersen (i vatten upplöst torkad restlera), som hon torkade till ny användbar lera och till sist visade oss hur hon arbetade med sina händer i formandet av sina figurer var jag lycklig. Jag var tvungen att gå fram och känna på leran. Hon formade små mjuka korvar som hon fäste på den i kanten med gaffel slickers-förberedda leran och därefter jobbade hon med endast ett sken. Att hon sliter ut många olika sken förstår man väl. Bränningen i två steg var också intressant först ca 950 grader följt av slipning och sedan ca 1100 grader.

Man vill ta och känna i Evas skulpturer. Låta dem tala till en.

Birgitta Jernström

Bilder: Gunnar Jernström, Birgitta Loftäng och Bengt G Bengtsson

Referat om Eva Hilds NOD i HärrydaPosten